Aftonbladet – 29 juni 1831, sida 1

a rtrikes: FRANKRIKE. Den artikel i Journal de St Petersburg, som inom Frankrike väckt så mycken förbittring, har framkallat följande reflexioner hos National: vx Det gifves sanningar som man ej kan känna i St Petersburg, efter man är okunnig-om dem 1 Paris, der det critiska sinnet är vida mer utbildadt, Af dessa sanningar anse vi en af de obestridligaste vara den, att då man fÖnner sig vara tvungen att gripa till våldet, bör man upphöra att begagna skäl och reson; ty då man nedtrampar folken, känna de ganska väl att man har kraft dertill; svårare hafva de deremot att begripa det man argumenterar ovedersägligt, blott) för det man år Kung! Den artikel man nyligen läst i Journal de St Petersburg är också vida påtagligare ställd till det civiliserade Europa än till Ryssland; men det civiliserade Europa tror sig icke behöfva Kejsar Nicolai råd. Sådant kunde vara på sitt ställe i den så kallade Stora Catharinas och Emigranternes tid. En autocrat måste naturligen, enligtsin ställning vara öfvertygad att Kungar aldrig hafva orätt, och följaktligen erkänner han icke några gränser för folkens undergifvenhet, och betraktar såsom revolutionärt hvarje motstånd mot godtycket. Om successionsordningen inom Ryssland vore en orubbliligen stadgad angelägenhet; om alla Kejsare der dött naturlig död; om ej denna nya nations annaler erbjödo flere olycksbådande tecken för de styrande än snart sagdt alla andra Europeiska monarkiers historia, om detta nya rikes hastiga utveckling alltid kunde rättvisas af moralens bud — så skulle vi medgifva att ett omdöme, fälldt öfver oss i St Peteysburg, borde för oss vara af mycken vigt och föranleda allvarliga reflexioner; men sedan man med uppmärksamhet last de stora politiska maximer som blifvit debatterade i Norden, hvilket valde vål den civiliserade Europen hellre i detta ögonblick, att vara Ryss eller Polack: