Aftonbladet – 28 juni 1831, sida 3

goda år ungefär 5000 tunnor och i sådana år som detta endast omkring 3500 förmalas. Således, med förmodad minskning äfven för de andra qvarnarne, kan man antaga, att troligen minst 2000 tunnor mindre förmales nu än i goda år; värdet deraf öfver hufvud antages blott till 8 R:dr Banko — gör 16000 R:dr Banko. För hela denna summa beböfver väl ej inköp af spannemål göras, ty det år klart, att de förmögnare i goda år förbruka mer än nödigt, och deremot inspara i missvext-år, utan attsakna det nötlvändiga; men vi hafva sett att af de 20060 innevånare i denna Socken, 4:delen elier 500 äro fattige, ja en del, mer eller mindre svältande hvarje år. En minskning i deras förtäring är omöjlig utan svält, och således fordras till nödens :afhbjelpande endast inom denna Socken 4000 R:dr Banko; vil man nu uträkna efter folk mängden öfver hela Sverige, deraf åtminstone 2,000,000 icke äro i bättre predikament än vi inom denna Socken , så skulle, här 4000 R:dr Banko undsättning fordrades för en Socken med. 2000 Innevånare, 4,000,000 Ridr fordras till hela riket, hvaraf följer vidare, ait då endast 1,000,000 Ridr finnas att använda till undsättning , äfven om den blifvit på allra fördelaktigaste sätt använd, hvilket icke alltid kan vara händelsen — åtminstone 3 4:delar af behöfvande skola klaga öfver bristande undsättning. Så mycket om undsättningens möjlighet. Icke dessmindre är undsättningssystemet af ilegeringen antaget, och måste af de umderiydande Embetsmännen verkställas. Det mistlyckade och felaktiga i åtgärderna borde då väl endast så till vida skrifvas på de sednares räkning, som det kan visas, att de gått emot ordres eller, der de haft fria händer, icke gjort hvad de kunnat. Framför alla misstag och försummelser, som i sådant afseende äro möjliga, tror jag likväl skadan och ansvaret böra skattas högst i de fall der allmänheten gäckas med ouppfyllda ståtliga löften, och der ev undsättnings-åtgärd för allmän räkning (efter min tanka omöjlig att med säkerhet och till sin tillräcklighet på, förhand bestämma) göres under sådana pompösa declarationer, att den enskittes verksamhet, för att sjelf bereda sz tillsång, idbillas honom vara i det minsta öfverflödig , om ej skadlig, i den mån en otidig täflan af enskilda, vid den tid Statens uppköpare måste: göra de dem anbefalda köp, nödvändigt skall uppiaga peiserne på det hela; man har sett oförståndet gå så 1iångt, att uppköp blifvit anordnade inom sjelfva den ort som mest lidit af missväxten, och på samma tid som kungörelsen med löften om undsättningar till allmänhetens lugnande blifvit utfärdade: och då dessa undsättuingslöften varit