Aftonbladet – 17 juni 1831, sida 3

LITTERATUR. Af Coopers Roman Lotsen har nu äfven andra delen i svensk öfversättning utkosunit. Den är lika interessant som den föregående, om hvilken vi förut yttrat vårt omdöme. Ehuru äfven en storm förekommer i denna del, finner man intet upprepadt i -beskrifningen, och den rikedom på ideer, som tillåter författaren att ånyo måla samma händelse med Nka lifliga och träffande färgor, utan att upprepa sig sjelf, bevisar I synderhet hans snille. Det förefaller oss som om öfversätllningen här blifvit något mera vårdslösad och tung. Isynverbet äro epiteterne alltför sällan upplösta ifråg den participiala formen , som i Svenskan beröfvar meningarna i samtalsstil den lifligbet de fordra. Det är en stor förlast, att öfyersättaren, som med mycken skicklighet återgilvit alla originalets sjötermer, äfvensom dess skildringar i allmänhet, genom detta enda fel, sow så mycket strider emot Svenska språkets natur, der participierne äro föga begagnade, åstadkom mer ett obehag i läsningen, som ofta med ändring af en enda bokstaf hade kunnat undvikas. Vi lemna läsaren ett korrt prof af ett sådant stycke, utvisande scenen på Amerikanska skonerten Ariel, korrt före sa