Aftonbladet – 14 juni 1831, sida 3

Kaleidoskop. Namnet gör ingenting till saken. Hvad är väl elt namn? ett tomt ljud, utan annat värde, än det får af den dermed betecknade personen. Öfverllyttadt på en annan, ljusnar eller mörknar det i förbållande till denna personens egenskaper. Det liknar vattnet, som, i sig sjelf färglöst och mörkt, antager färg och glans af det ställes dager, hvarigenom det flyter. Det må nu bära ett af, ett von framför sig, eller som biet ett svärd, eller som lysmasken en stjerna i ändan, dess stolpe må vara en krusad eller en slät figur, så är det dock på sin höjd ett vackert ljud eller föreställning, hvars svärd icke sårar, hvars stjerna icke lyser och hvars stolpe icke stöder. I vextriket hämtar man icke drvufvor af törne, ej heller fikon af tistel och så tvärtom. I de oskäliga djurens rike aflas icke åsnor af lejon, icke heller lejon af åsnor, örnen utkläckes icke af dufvans, ellev dufvan af örnens ägg. Endast vårt eget värda slägte gör häruti ett påtagligt undantag. På huru bimmelsvidt olika personer tlyttas icke, under tideuos längd, alldeles lika namn? De beteckna hjeltar och poltroner, snillen och dumhufvuden, millionörer och gäldstugubjon, korteligen, lejon och åsnor, näktergalar och ufvar: Otaliga bevis kunde härpå anföras, men vi vilja åtnöja oss med ett enda. Med skäl är t. ex. Sverige stolt öfver sin förtjusande sängerska, Fröken Johanna von Schoultz. Med skäl har denna, mellan Nordens snöfjäll utkläckta näktergal, på sina sydliga utflygter, blifvit i de hänryekta unga skaldernas sånger immortaliserad. Huru Scboultzarne i en framtid komma att sjunga, veta vi icke. Märkvärdig nog är likväl den omständigheten, att vårt kära Fädernesland äfven i äldre tider ägt en ryktbar sångare med samma nam, Äfven han har af sin tids störste skald, den odödlige Kellgren, i nedanstående verser blifvit på sitt vis besjungen: Naturen, som en sparsam mor, Åt alla sina barn en olik arvflott delar, Hvad en har fått, en annan felar, Och all förmögenhet af andras brist beror. Då vid en fest i guda-saleo En klar och ren och ljuflig vöst, Sam för exemnel skuld af Karsten näk—