LUC HNCAUAREOPER Aj AJ ORILAGETA Hed afseende på dess vigt, anhålles om plats i Aftonbladet för nedanstående uppsats, Cholera morbus nalkas, hotande, allt närmare. De alfvarligaste åtgärder fordras i tid, för att hindra dess inträngande i landet; också har Regeringen, genom sin utnämnda Comittd, sina quarantäns-anstalter, armerade kustfarare m. m. visat. sig vilja: göra hvad i dess makt står, att utestänga denna mördande farsot. Man kan med skäl boppas, att det skall lyckas Styrelsen förhindra personer, kommande från misstänkta orter, från communication med landet och dess innevånare, innan de undergått vederbörlig quarantän, och så vida förekomma smitta. Afven varor mäste undergå quarantänen, vädras, rökas m.m. Men huru förekomma möjlig smitta genom de varor, som lurendrägas in, och på hvika således icke quarantän läggas? Hvilken oberäknelig olycka kan icke genom sådane åstadkommas! fen tid, då allmänt nyttiga föreningar af så många slag skett och ske till nationens bästa, tyckes det vara en billig fordran densamma har hos Herrar Lurendräjare i alla provinser, att äfven de lyssnade till mensklighetens röst, och uppoffrande den lumpna vinsten af — mer eller mindre — frivilligt måga afsäga sig allt lurendrägeri med varor från för smilta misstänkta orter. Må man få fästa de personers uppmärksamhet, som idka denna slags näringsgren, på det oheräkheligt myckna onda de kunna åstadkomma, gecnom deras, äfven i öfrigt, olagliga handel! Må de besinna, att de, genom inpraktiserande af varor, från för smitta misstänkte orter, kunna göra sig vållande till olyckor af den rysligaste beskaffenhet, till följderna värre än dråp eller mordbrand, och dem intet straff, inga böter förmå godtgöra. Må de betänka, att icke det minsta kan utan fara införas, och må de påminna sig, att blott en enda gnista behöfs, att antända ett helt kvutmagazin. Det är lättare alt utpeka faran, än uppgifva medlet deremot. Man lemnaxr derhän hvad skärpta straff kunna åstadkomma, — ett af de få mecel, som ligga i Styrelsens hand; måhända kunde upplysning också verka pågot; och månne ej Presterskaet i de orter, der man af erfarenhet vet, att lurendrägeri idkäs, borde uppmanas, att upplysa, förmana och varna för faran, på det hvarje samvetslös lurendrägare må, i brist af medhjelpare, afhållas från den skändeliga rörelse, hvarigenom ett helt folk bringas i fara, Månne Presterskapet och andre rättänkande personer i orterna ej skulle kunna åvågabringa frivilliga föreningar, till hindrande af smusgleriet, genom utsatta