Gan Jförespegias dem al valen, har stegrat deras raseri till det yttersta. Ehuru det visserligen bland dem finnes flere verkligt hederlige män, bar dock partiet i sin förtviflan tillgripit de mest nedriga medel för att i det yttersta göra sina motståndare segren stridig. Bland dessa må räknas ett försök att depopnlarise: ra Lord Mayorn genom utfärdande och kringspridande i hanå namn af en ofåciel befallning till Polisen af en för folket högst förolämpande beskaffenhet, och hvilken från början till slut var rent uppdiktad! Det förmenta oficiella doku-mentet eftrycktes genast i faktionens blad Standard och MorningPost; det lagliga åtal Lord Mayoin låtit anställa mot dessa blad har bri agt sanningen 1 ljuset och ändtligen befriat. denne Magistratsperson från bördan af en ovilja, den bedrägerietsotörsynta djerfhet till en början dömde honom alideles ohörd att bära. Den Engelska tdnirg som anför detta drag tillägger att det dock ingalunda är det enda falsarium FTorys tillåtit sig 1 denna väg l Det är 1 sanning en högst märk värdig företeclse, att i ett land, hvilket till den grad som England ekrytsamt utbreder sin politiska, moraliska och imtellectuelfa bildning, finna en förening af personer, icke ur den menniskoklass sow ofta nöd och förtviflan mer än medfödda naturanlag drifver till nesliga handlingar utan utur den som vistas på samhällets höjder, som eger allt hvad börd, rikedom, rang kunna gifva, begå den dja fvaste förfalskning af offentliga handlingar, i den väl öfverlagda , kallt beräknade afsigt, att hölja med hat och förakt en enskild man, som på annan väg ej kunnat åtkommas. Torys iakttaga derjemte ett hånande trots, som ej serdeles väl anstår individer med en nation i massa emot sig, och dessutom naturligtvis än ytterligare nedsätter deras sak i opinionen. Öaktadt alla den aristocratiska factionens försök att göra reformen förbatlig, och att på sådant ändamål väcka Engelsmännens afund met Skottar och Irländare, samt Protestanternes mot Catholikerne, och att uppreta pöbeln genom den föreställning att Reformbillen vore beräknad på de lägre classernes förtryck , hav folket dock öfverallt red munterhet och lugn skådat den numera otvifvelaktiga utgången till mötes. Man förlåter gerna de stora Boronghmånglarne, hvilka på ett bräde förlora så mycket, att de gifva sin galla något mer än loflig luft, och, med undantag af ett par obscura tidningar, bryr ingen sig ens om att anfalla deras stora privilegier eller rikedomar. Skulle likväl Adeln eller pluraliteten bland derb, betjena sig af sina privilegier, att i Öfverhuset förkasta ett af hela nationen med lifligt interesse mottaget reforwmförslag, eller af sina rikedomar för att (såsom redan skett på ett eller anrat ställe) från hus och gård jaga förpaktare, hvilka med fria mäns siune