Man lade gerna beslag på andras egendom Och drog icke i betänkande At befatta sig med staalet ) gods. I grannskapet Uppväckte han mycket Qvalm och Allarm, Och plägade då alltid at blåsa under elden. Ja, det som värre är Han smidde en dag bojor åt Fäderneslandet Och när han ville dämpa och afkyla Den hetta Ian sjelf hade upptändt emot sig, möttes han blott af Hvislande , Spottande och Gnistrande, Och utvättade intet annat dermed Än at sätta allting i mera efd och lågor. Slutligen Sedan han hade tillbragt ett långt lif Med dessa sina svarta Handlingar, Utsläcktes den sista Gnistan deraf; Han förmådde ej draga en pust mera; Och han försvann som en Rök; Gifvande På sitt yttersta, fruktan tillkänna För at blifva inkastad Som en förhärdad Jernstång, Til en större Mästare än han sjelf var I en hetare smedja än den han lemnade, För att der Omsmältas , bultas, filas, Omskapas och förädlas Samt sålunda Erhålla lönen allt efter sina Gerningar. t) Detta ord som i Norrskan betyder både stålsatt och stulet, bör derföre ej öfversättas.