v! vorv ut som JOPSt OlleHtlUsen foo Oss friheten framkasta ettförslag om qvarantainslatsers inrättande på Östersjö-kusten. Vi önska dock härvid att den ädla och berömvärda omtankan hos vederbörande må i synnerhet fästa sig vid sådana åtgärder, som verkligen äro ändamålsenliga, och att dessa åtgärder väl må blifva skyndsamma, men icke så hals öfver hufvud, att vederbörande dervigenom compromettera sig. Så t. ex. tro vi alt det skulle vara mycket nyttigt om hbemälte vederbörande stundom, när det vore fråga om befarad smitta medelst communication sjövägen, skaffade sig en god charta och en dito handbok i geogralien. Om detta försighetsmått blifvit iakttaget, så hade sannolikt icke såsom det nu skett i utfärdade kungörelser, Polangen och Mitau blitvit utnämnde till Sjöhamnar. Det förra har hittills blott varit kändt som en landtnlls, gränsestad emellan Ryssland och Preussen, Dess område gränsar visserligen. till sjökusten; omen staden ligger öfver I mil in i landet, och är icke ens tillgänglig för större båtar, än mindre för fartyg. Mitan har äfven hittills varit ansedd endast såsom en uppstad, hvilken ager vatten-communication med Riga genom floderna A-Mitan och Däna, hvilka båda floder i bästa årstiden kunna upptaga högst 3 å 4 fots djupgående båtar. Besynnerligt är deremot, att den vid sjön belägna Kurländska staden Windanu, märkvärdig både för sitt ypperliga naturliga läge, sin förträffliga hamn och den stora kanal, som håller på att ditledas, allaeles ieke serskildt blifvit omnämnd i Commissionens kungörelse. Betraktandet af Commissionens åtgärder har emedlertid äfven fört tankan på en annan omständighet, som alltid är af vigt, men i närvarande period mer än vanligt. Om olyckligtvis, oaktadt alla försigtighets-mått, eholeran skulle hitkomma genom smitta, eller om möjligen, enligt någras tanka, den skul!e fortplantas genom sjelfva luftens beskallenhet, — hyar finnes väl ett mera farligt ställe än det mefitiska Stockholm? Det är redan fem år, sedan Professor Cederschöld uti en förtjenstfull uppsats i ett blad började fästa uppmärksamheten på huru menliga för helsan dessa ångor äro, som upp-!? stiga från gator, gränder, rännetenar och latrviner. Den starka mortaliteten i tabellverket påminner årligen vederbörande ait vidtaga något mått och steg emot det onda, men ännu bar ingenting blifvit gjordt. Då vi fingo en ny Öfver-Ståthållare, hoppades vi att hen åtminstone skulle börja iaga en närmare vård afsundhetsoch renhållniogs-polisen, och man trodde sig dertill kunna hemta någon anledning från den gamla satsen, alt nya qgvastar sopa alltid väl Men alltsedan den ryktbara bränvinshistorien, som det i början var så hett med, och för hvilken Hr A. P, Söderberg höll nÅ att få Anta han Allting tynlea tan falla