Aftonbladet – 7 juni 1831, sida 1

gälds raden. Utdelningen kl. 6 eftermiddagarne. inom Holland allt mer öfverhandtagande opinionen. IT ett af sina senaste N:r säger den: Det så kallade frivilliga lånet af 42 millioner inbragte knappt hälften af denna summa; denna hälft inkasserades dock af regeringen. Denna finans-operation lyekades sålunda icke bättre än den i November började underhandlingen. Nu, likasom då, förvägras af de stora kapitalisterne 1egeringen allt biträde. De välmående klasserne i allmänhet hålla sig undan så myeket de förmå, och gifva blott så mycket som de anse nödvändigt för att rekommendera dem till undflykt vid det snart förväntade tvångslånet. Hvilken befängd missräkning! Man begär hjelp, för att fylla Statens utomordentliga behof; man erbjuder borgehärerne all tänkbar säkerhet för kapital och ränta; man afstår vissa delar af .Statsförvaltningen åt en och annan finanskarl, som haft den godheten att för någon högre samma anteckna sig till lånet; man hotar att mot vida lägre ränta upptaga ett tvångslån; man utbasunar att det frivilliga lånet blifvit öfverallt med enthusiasm upptaget — och hvad är slutliga resultatet? I 4rots af alla böner, löften, hotelser m m. förmår man knappt sammanskrapa halfva summan, Allt hvad Styrelsen hittills gjort har blott fört oss förderfvet närmare. I stället att genom ett öppet med nationens anda öfverEnsstämmande handlingssätt åter upplifva ereditep har man föredragit att hänga sig i rockskörten på de stora makterne, likasom dessa makter skulle återställa våra fnancer när de en gång hunnit blifva helt och hållet förstörda! Något verkligt nationelt har regeringen aldrig gjort. Nationen ensam har upprätthållit sitt anseende, då den visat Europa att den ännu egde hjelpkällor nog att ej låta beherrska sig af ett folk hvaraf den föraktas. Men hvad har väl Styrelsen gjort sedan sex månader? Våra beväpnade medborgare stå obeväpnade vii gränsen, och man har satt sig 1 sinnet att söka räddning i protocollen hvaraf intet enda ännu kommit till verkställighet? Har man öppnat conferencer till faställande af bestämda vilkor för Belgiens söndring från Holland ? I stället att underhandla med Belgiska regeringen, underhandlar man med fremmande makter, som blott äro måna om den Europeiska fredens bibehållande, men frågar litet eller intet efter om denna fred köpes med Hollands fullkomliga undergång. Framstår Nationen och fordrar att styrelsen öppet uttalar sig för söndringen, så svarar man i halfva hemlighetsfulla ordalag , fordrar den en söndring i sakernes nuvarande ordning, så nedsätter man en Comantag I LL ... SS Å a PRE KE