Aftonbladet – 6 juni 1831, sida 2

Biskop Gregotre och Franska Presterskapet 1831. 2 Vill man låta påbörda sig osanningar och falska rykten, declamerade med en säkerhet som sätter i förundran, (säger ett bref från Paris af d. 10 Maj) så behöfver man blott sätta tro till uppgifterne i våra Journaler! I tre dagar hafva alla tidningar, den ena efter den andra, den försigtiga Journal acs DÅebats icke ens undantagen, förkunnat den berömda constitutionella Biskop Gregoires död. De veta hvad timma af dygnet han aflidit och inbjuda hans vänner att visa honom den sista hederstjensten. Le Tems skrifver öfver honom en Nekrolog, och Avenir låter honom afsomna såsom ena hårdnackad, oomvänd Schismaticus, och skyr ej att öfver hans graf utandas sin sista härm mot den ifriga Gallicanern, ja, öfver hans graf. Likvälär till all lycka den förträffliga, vördnadsvärde gubben ännu i livet, midt i Paris, och oaktadt hans 92 år, är godt hopp om hans svara och fullkomliga återställande, då hans kraftfulla, oförsvagade nalur redan så länge med fördel bekämpat den svåra sjukdom, som ett fall ådragit honom, Ännu hafva hans moraliska krafter ingalunda försvagats; han har sin fulla besinning; endast den kroppsliga smärtan kan för ögonblicket förkvva hans märkvärdiga själsverksamhet, som ej vet al någon byila, och ännu med samma ungdomliga krvaft, som för 60 år sedan, törstar ciler kuuskap och intellectuel sysselsättning. ÄZventrs intoleranta raseri stöter hvar och en som känner Gregoites oryggliga calliolicism, och som vet nurvu noggrann han alltid varit i uppfyllandet af sina christendomspligter och huru varmt ban vid hvarje tilltälle åtagit sin religionens sak. Men Gregoire är ingen mörkrets anhängare, ingen Itramontanist och har dessutom begått det brottet att utan Påfvens samtycke låta utnämna sig till Biskop; men det är tillräckligt att han vidhåller den bekanta förklaringen af år 1692 och vill att Kyrkan skall vara Staten underordnad, för att ett sådant kätteri aldrig skall förlåtas honom af er tidning, hvars redactlörer nu svävga sig med den röda mössan, sedan de börjat tro att Presterne i denna prydnad mera skola behaga folket, ön mad Calation För ötfiiot vet man att