Aftonbladet – 3 juni 1831, sida 4

Piazza di Espagna, utan all ens försöka inkomma på Theater Valle, och åtnöjde sig med att lyssna på de kringsträfvande musikanterne, hvilka genomkorsade staden hela dagen och en del af natten. . Vid dessa tillfällen intog Armonico en icke mindre hedrande plats än på teater Valle. Dessa kringvandrande musik-corpser uppföra se4 renader kallade suoni di strade,? och äro omgifna af åskådare af alla klasser. Härvid gjorde Armonico en märklig figur. Med höjdt hufvud och spetsade öron gick han bakefter musikanterna, åtföljd af folkhopen, hvilken, respekterande den plats som ciaraballa innehade, undvek att störa honom med smekningar. Vid den tid då Oratorier gåfvos i kapellet i Chiesanuova, kom Armonico -dit, och erhöll utan svårighet tillstånd att njuta af den andliga musiken, för hvilken han hade en märkbar förkärlek. Vid många tillfällen har hans musikaliska smak blifvit ådagalagd och iakttagen, suckar, spetsning af öronen, lågt skällande till uttryck af sin glädje c. hafva undfallit honom; men vi måste tillägga att vid återgifvandet af gamla operor, Armonico icke kunnat återhålla sig ifrån att tjuta. Då rapport hade ingått att hydrofobi höll på att sprida sig i staden, blef dödsdom afkunnad öfver alla omkringvåndrande djur, Rop af förskräckelse låto höras från alla håll för Armonicos skull; men polisens mildhet gick lika steg med allmänhetens önskan. Publika ordres blefvo utfärdade, att hunden skulle skonas, och en sedel blef fästad vid hans halsband, på hvilken stod skrifvit: Armonico, kallad Ciaraballa. Icke destomindre uppstod en dag, då klockan slagit elfva på Monte Cittoris, och Regementstrumslagaren gifvit tecken med sin staf, en allmän bestörtning öfver Ciarahballas frånvaro från paraden. På aftonen var han icke på sin vanliga plats på teatern. Man fruktade att han förlorat den sedel som skyddade honom; och man var färdig att göra efterfrågningar både i förstäderna och environgerna omkring Rom, då han efter trenne dagars frånvaro åter visade sig vid paraden: folket uppgaf ett glädjerop, hvilket blef repeteradt öfver hela Rom; lederga öppnades och Armonico återtog sin vanliga plats under soldaternas glädje och General Braccis och hans stabs ynnestfulla leende. Samma afton visade sig Armonico åter på teater Valle under en salfva af nowugati (ett slags kakor af mjöl och honing.) Staden blef icke illuminerad, men Suoni ambulkati? blefvo gifna, till hvilka han blef inviterad, och hvarest han återtog sin. gamla plats. Ian njöt en åtta dagars triumf, och vid hans död, som inträffade kort tid efter denna händelse, kunde knappt sonnetter, pocmer, och de lärda disputationer, hvilka regnade öfver hans graf, trösta oe 1 OO VV