Aftonbladet – 3 juni 1831, sida 3

åra UVULUR vTLa 9 atv LU menn DN ATTILA LA ER LA ke anser sig kunna existera, utan att i alla vigtigare frågor ega pluraliteten af fluscts Ledamöter på sin sida, eller ock upplösa Kammaren; i och det är. då en naturlig sak, ätt Kamrarne icke bry sig om att onödigtvis spilla bort tiden med en strid, der utgången redan. förut skulle vara gilven. Emot Minervas önskan att samma brak äfven kunde införas i andra länder, serdeles hos oss, ha vi föga eller intet att invända, Endast med ett litet villkor skulle vi tvertom instämma derati. Vi kunde derigenom måhända vinna tvänne fördelar: dea ena att den fattiga grundlagen kunde få vara i fred, och Styrelsens -organer icke, på sätt flere bland oppositionen och en af den nuvarande Regeringens medlemmar, Herr von Har tmansdorff, vid sista Riksdag någorlunda tydligt sökte bevisa, städse ätlas att skafva åt sig, ett stycke af lagstiftande maktens rättigheter och kontroller, hvarpå vi sednast sågo exemplen i frågan om Riddarhus-ordningen , Revisorernes instruktion, utnämningen af Bonde-Ståndets Notarier, vissa rangstridigheter i frågan om rättigheten att bevilja anslag åt tjenstemän m. m. Den andra fördelen vore) att Konungens Rådgifvarespersonal derigenom kunde föranledas att med samma ädla uppriktighet, som den Minerva med skäl prisar hos BEugelska Ministeren, sjelfmant erkänna, att och när grundlagen verkligen blifvit öfvertväld. Om Ständerne då gåfvo en indemnity-bill, så ginge någonting annat icke förloradt, än intresset af det uppbyggliga skådespel, som den förfärande rul!lens framräckande, beledsagadt af kraftorden: Det är ånledning till anmärkding, nu erbjuder. Men vi nämnde, att ett litet vilkor likväl vore nödvändigt för införandet af en sådan liberalitets-mesyr, som den ofvannämnde. Detta villkot skulle bestå deri, att Konungens Rådgifvare betraktade sig sjelfve såsom en Ministöre, lika med din Engelska, hvilken alltså verkeligen vore foiket ansvärig för sina handlingår. De skulle då afgå ifrån sina platser, när de fanno sina åsigter och sitt handlingssätt icke lingre öfverensstämma med: nationens Öönskulvgar; eller bestämdare uttryckt, när de avtingen fåt höra ett tillräckligt ogillande indm lagstiftande församlingen uttalas äfven af dess moderata och mest sansade medlemmar, för att begripa, att samma åsigter utgära pluralitetens inom nationen, eller ock när, såsom nu hos oss är händelsen, det system elle x kanske snarare den frånvaro af system, utvisad af våra beständigt ändrade och lapade hushållsförfåttningar som under en längre tid blifvit följde, det oupphörliga tilåskapandet af nya tjenster och ständiga hebofven af ökade anslag, försatt staten i en belägenhet af aftynande och vanmakt, som Acke lärer kunna bestridas, såvida man ej