Aftonbladet – 30 maj 1831, sida 2

PER LE J VI J UPEMEf vite fö R tele ULIG ULCIE ULL tu Long-!Vood. Ofversättning. Örebro , hos N. M. Lind 1831. ; Den första tanka som tvingar sig på läsaren af dessa memoirer och fortgår till sista sidan, är alt misstänka deras äkthet, De torde kunna tillgripas såsom en ledning för omdömet öfver författarens karakter; men man stadnar ofta i ovisshet huruvida man bör mera känna förtrytelse öfver det handlingssätt som författaren ursäktar på grund af sin öfverallt åberopade passiva lydnad för andras bud, celler beundra den öppenhet hvavrmed den visst icke enfaldiga muannen blottar sitt förfarande. — Att lörfattarens uppgifter om händelserna på St. ielena äro sanna, inhämtas säkrast deraf, alt de, så vidt vi erinra oss, öfverensstämma med Grefve Las Casas berättelser En skiljaktighet tro vi oss likväl på ett stälte funnit, men obetydlig, och sannolrkt icke äsyftad. Sir Hudson Lowe uppger, Dag. 103, att Napoleon för sitt hof på S:t ifelena erkännt, det han hade gått nog längt i hårda utlåtelser emot Guvernören, och dervid sagt saker som på sin höjd kunnat förlåtas honom i Tulerierne hvaremot Las Casas, om vi cj irra oss, anför hans ord så, att de hårda uttrycken skulle i Vuilerierne, under N Napole ons Ivckas tid, varit oförlåtliga. Svenska öfversättaren synes ha delat den allmänna oviljan emot Sir Hudson, ty månget ställe 1 skriften är framställdt med en viss hårdhet i bekännelsen, en ilver i valet al skarpa uttryck, sådan att man knappt kan tro författaren all ba i lika grad komprometterat sig, helst då arbetet utgått i verlden såsom hans apologi. Så t. ex. låter han förf. pag. 3 säga: Jag lider ej att dess (skymfens) tyngd skall falla på mig allena, åtnuänstone skall en del deraf återfalla på den myndighet, som aubefallt misshandlinBarnas sägen mig, är det icke rättvist om jag varit bödel? — Under de allmänt yttrade misstankarne om Napoleons dödssätt, tyckes det varit för mycket hazarderadt af författaren all onödigtvis nyttja en så farlig, koappt mera tvetydig benämning, i stället för fångvaktare, hvilket eljest återfinnes på många ställen. Deremot förekomma öfverallt drag af sjelfförnekelse, som man svårligen kan algöra huruvida de uppkommit af böjelsen alt i förväg möta inkast och nedsättande omdömen ,: eller af cn högre själsbeskaffe obet, hvarigenom förf. ansett sig öfver föl jderna af menuniskors fördomar, eller slutligen af nidingens förakt för alla ädlares omdöme. Till någon del faller under detta tredubbla val författarens temligen olyckliga idd att bifoga sitt porträtt, och den ännu olyckligare, att i beskrifning biloga en ytterligare förklaring deröfver, så lydande jemte i ingressen: Då Napoleon och kans svit från första stund märkte att av hade en klan Ach