åtnjuta all omvårdnad. Kaltivoskop, INFLUENZAN. Hela verlden har influenzan. Hitburen på Östanvinden, trodde mani början att bon skulle taga vägen öfver mängdens hufvuden, och endast vidröra högre belägna orter, emedan Läkare och Naturkunnige påstodo, att hon förnämligast höll sig uti den öfre luftrymden. Men huru litet kände si icke då paturen af denna försåtliga epidemi? Hon smyger sig på män och qvinnor, Klerker och Lekmän, Avristokrater och liberala, nästan utan undantag. Den allmänna verkan häraf har också visat sig under de sednaste dagarne. Ett slags domning synes hafva inträffat i händelsernas lopp; föga eller intet har passerat inom administrationen 3 sjelfva de Polska affärerna tyckas hvarken gå fram eller tillbaka, och tidningarna ha varit ovanligt magra, vår egen, ty värr icke ens undantagen. Influenzeringen har sträckt sig till sjelfva nöjets verld. Icke nog med att denna fatala demon, som, är ute och går, på sätt Allehanda härom dagen uttryckte sig om tidsandan, hade gjort en visit hos fir uarna linbom och Sevelin, för att, allmänheten till förargelse, inställa sjöfrökens uppförande, den har sedermera på ett sått, föga mindre skändligt än det Fransyske Öfversten Cadoudal och andra Fädernestandets favoritcarlister begagnat, öppet conspirerat mot den nya. Theaterstyrelsen, i det den angripit på en gång en mängd al Thalias älsklingar, Fruarna Lindström, Bock och M:lle Enbom samt IHrr Fablgren, Cedervall och Kinmansen den äldre, samt dymedelst äfven tillintetgjort boppet att få se Felsheims hussar. Skulle nu äfven den nya Garnizonen nödgas gå i qvarter, så är hela theaterns militär-stat otjenstbar; och att det icke går så lätt eller hastigt att rekrutera denna årstiden, derpå ha vi under den sednaste tiden erhållit ett färskt bevis från våra grönklädda grannar. Vi skulle derföre tro att om Theater-Direktionen nu slår igen, och öppnar litet förr än vanligt i höst, så gör den ganska klokt, så vida nemligen vederbörande icke skulle få skäl att innan dess ångra sig att hafva tagit emot denna concurs-massa utan vissa nödvändiga, förbehåll, med hvilka det måhända bade varit försigtigare att förut än efteråt framkemma. KONUNG GUSTAF III:s BESÖK I PARIS ÅR i771. och jag räknar dervid på mina vänners biträde. Jag skulle till och med anse framgången säker, om Frankrikes mäktige Konung icke öfvergifver mig. Jag älskar att tro, min Fru Grefvinna, det ni underhåller hans goda tankar om mig, samt aldrig tviflar på den uppriktiga tillgifvenhet jag hyser för Er. Jag anhåller, att Ni i alla tider måtte sätta den på prof, och derigenom tillskynda mig den ljufva tillfredsställelsen, att öfvertyga Er om de redliga tänkesätt, hvarmed jag är c. Sådana voro de första diplomatiska noter, som vexlades emellan Fraukrike och Sverige. De voro förspelet till de stora angelägenheter, hvilka snart derefter kommo att afbandlas. Kungen i Sverige bad mig om en Supc, med yttrad önskan, att der få råka endast Kansleren, Hertigen af Aigdäillon och en tredje person, hvilken ban ej vågade nämna, men af hvilken han väntade sig en stor nådebevisning. Jag meddelade Ludvig XV denna brefvexling, hvilken förstod att den tredje personen var ban sjelf, och Sade mig, att han skulle komma med sin Öfverste-Kammarjunkare Hertigen af Duras, samt tillade: i fall Kungen i Sverige vill tala med mig enskildt, går vigten af de ämnen vi afbandla öfver dep gode Hertigens begrepp. Gustaf HI kom ensam med Grefve Scheffer, hvilken ägde hela hans förtroende; han blef ogerna varse Duras; jag upprepade för honom kungens ord, då han log, men likväl sade: Jag vill intet tala så att han hör det. Jag lät kungen förstå detta, hvilken straxt lät säg Duras genom Kansleren, att man ärnade hålla Conselj och han ej kunde bivista den; men i stället var Hert. af Aignuillon, till vår stora ledsnad, nödsakad att så Jänge hålia honom sällskap. Så snart vi varo allena, de hägge Kungarne, Kansleren, Grefve Scheffer och jag, tog Gustaf IIL ordet, och förkunnade. sitt fasta beslut att återvinna de rättigheter, som upproriska herrar usurperat på dess förfäder; han detaljerade heia sin plan, och anhöll om Kungens hjelp och beskydd. Ludvig XV svarade genast att hau med all sin förmåga skulle unvderstöda ett så storsinnadt beslut. Ers Maj:t, sade han, Phar rätt. Ni är ung, Ni är full ef mod, Ni kan och Ni bör kufva rebeller, hvilka undanrykt deras monarker en del af de rättigheter Gud sjelf förlänat dem. Ni kan räkna på mitt medverkande; och. om Era finanser cj tåla vid kostnaderna af detta företag, så skall jag biträda Er med mina; det ligger mig för mycket om hjertat att bibehålla det goda förståndet emellan bägge våra kungliga bus. Gustaf II hänrycktes Oo så af denna öppna förklaring, att han i den