Aftonbladet – 26 maj 1831, sida 3

Följande början af en Majsång afsjungeu i en samling af prester den 1 Maj 1831, torde förtjena uppmärksamhet, såsom ett uttryck af den ädla anda, som lifvar de yngre medlemmarna af detta stånd: Ur, vinterläger solen tågar Med kunglig ståt kring dal och höjd. Uppå hvar kulle lusteld lågar; Uti hvart hjerta vaknar fröjd. Med smycken från den rika Öster Naturen pryder skönt sin drägt: En vårsång sjungs af jordens röster, En frihetssång af himlens flist. Välkommen vår, med segerkranscn, Med frihets-svärdet i din hand! Din krona sprider gyllne glansen J od Så rikt, som förr, kring VWasas land. Hvar hjertats pest, hvar tankens diwima Skall flykta för din andas sus, Och templens spiror skola glimma I strålen af ditt rena ljus. Hvar himmelsk sanning, klar som solen, Skall kasta sina strålar hit, Och på den fria lärostolen Ej sitta någon Jesuit. Det fala skrymteri skall vika Med fjesk och skryt och högmod snait, Och endast rätt och frid predika Sin helga lära uppenbart, I mörkrets gamla tempel famla, Väl skygga offerprester än; Men snart de murkna former rvamie Af egen tyngd, till grus igen. Och se! ur grus och mörker stiger En skön kupol på berget opp, Der ljuset sig ett altar viger För tankens frihet, hjertäts opp. mm — PE van — — —— — —