Aftonbladet – 26 maj 1831, sida 2

redan sjort ett slut Fpå hans Udande. Hr Pastor Rådberg har tillsändt Redaktionen nedanstående uppsats, med begäran om dess införande i bladet. I anledning af en Artikel i Tidninger Fäderneslandet, N:o 4o, der 1Åede sistl. Mars. Tidningen Fäderneslandet har på ett sätt, mindre värdigt en äkta Patriot, sökt förklara hvad Tidn. Medborgaren i N:o 5 för detta år citerar utur min sistl. Annandag Jul i Enokhuset hållna predikan, rörande Tidens Lecken. Sjelf ett olycksbådande tecken på det verkliga Fäder neslandets him mel, har den icke sky tt att, de väldige till gamman, stämpla den raka tillämpningen af Jesu Christi lära på tidens villor och brott, hvilken som pligt åligger Gud: ords Uenare — såsom upprorsskri, och att hvad som härlflutit från det fullaste hjerta, det varmaste deltagande för Jesu minsta bröder, endast se en uppmaning att öfver. ändakasta den bestående ordningen och att plundra de. rikas magaziner. Något sådant kan ej och får ej lemnas alldeles obesvaradt, och hade längesedan blifvit besvaradt om ej sjukdom och en längre tids vistelse i en aflägsen landsort hindrat mig att tags kännedom af anfallet. Icke fruktan för olägenheter som möjli gen kunna drabba mig, endast fruktan att utan motsvarande nylta förarga ännu fler af dessa svaga bröder, som antingen aldrig tro tiden vara inne att säga sanning, el ler också endast tillåta den sägas så till bälften, så obestämdt och allmänt, att den icke mera har någon betydelse och någon kraft — har afhållit mig att låta trycka en predikan, som, utan minsta auspråk på stilens eller afhandlingssättets förtjenst, heldst den slörre uppmärksamhet hon vunnit var alldeles opåräknad , — dock har den fö hvarje omutadt förnuft, hvarje oföryillad religiös och Svensk känsla omisskänneliga egenskapen, att framställa de enkla och klara orsakerna till de folkrörelser och det moraliska förderf, som drabbat Europa. En vän, som afhörde denna predikan, begärde att få läsa den och att dervutur för Tidnitwgen Medborgaren citera en och annan strof, och bar kanske nog vidsträckt begagnat den sednare tillåtelsen. Detta enkla förhållande har hos FäderneslandsRedaktören alstrat den fixa idf, att Medborgare-Recensenien i N:o 35 och Enkhus-Predikanten måste vara samma person, oaktadt stilens påtagliga olikhet, och förmodligen endast för att tå predikanten ansedd som en skamlös sjeltberömmare. Men ehuru denna predikan icke blifvit från trycket utgifven, har den dock blifvit läst af ganska många bland dem som icke ligga i egennyttans, menniskofruktans och löonnolitikens slafboior. och