Aftonbladet – 24 maj 1831, sida 3

allt skalle slutas hika val, da en liten omständighet föreföll, som gjorde något buller. Omkring kl. 3 kom nemligen en bonde til fiskbryggan med er björnunge, hvilket drog dit några nyfikna åskådare, til lhvilka snart flere sällade sig. Efter omkring en halftimme gåfvo en hop pojkar sig till att ropa hurra, sprungo omkring och fingo fast i några härare bvilka de togo under armen för att följa med; Denna hop, hvaribland knapt kunde upptäckas en enda välklädd person, ropade ett starkt och flerfaldigt hurra, och detta skrik drog dit ännu en hop folk. Hopen tågade ett par gånger omkring gatorna, i synnerhet till Rådstulfvan, samt Polismästarens hus och ett annat hus hvarest sällskap var församladt. Polisen kom naturligtvis fram så snart oordningarna begynte; men dess bemödanden att arrestera de värrsta skrvålarne blefvo för det mesta fruktlösa. Några fattiga pojkar voro mycket beskäftiga att bedja om en skilling, så skulle de ropa hurra för den 17 Maj?; men de fingo ofta rapp i stället för pengar. Utom dessa barn kunde som hopens ledare egentligen anses några handtverksgesäller som försökte sjunga nationalsången, men icke kunde få fram en vers för sångarnes råhet och disharrmoni. En mängd, som det på Norrska språket heter, tjenestepiger, eller maaske tjenestelöse qvinder fulgte med og skaffede den kaade hob beskjeftigelse? Omkring kl. 12 åtskiljdes alla på Stifs-amtmannens vänskapliga upp maning. På landställena utom staden firades dagen med landtlig fröjd inom de glada familjekretsarna Morgenbladet fogar härtill den anmärkningen, att händelsens obetydlighet visar, det bullret på den 17 Maj icke är af natur, att några utomordentliga anstalter, mililarmagt, anfall på medborgares Hf och lemmar, uteslutande från befordringar c, derför äro af nöden. Af hågra okunniga arbetares och pojkars uppförande bör man icke bedöma hela folket. Polisens stilla uppförande tillskrifves mycket den nye stillsamtmannen Hr Sem. Det berättades, att en kurir hade anländt från Stockholm den 15 Maj med ordres till General Stabell, hvilka förmodades vara af motsatt anda emot kungörelsen den 7 Maj 18293; och det vore icke heller underligt,, om det sista årets historia lärt Regeringarna, att icke ett helt folks vilja ligger på bajonett-spetsen, likasom barnets på riset. Af samma skäl, säger Morgenbladet, afvisa vi också det ryktet, att vi skulle straffas med en Svensk Ståthållare, i fall vi cj förhölle oss lugnt den 17 Maj, ty den allmänna tankan i Norrige om Ståthållare-Embetet i och för sig sjelft och ser deles om en Svensk på denna plats, har alltför tydeligt uttalat sig, att vi skulle hysa någon oro det Regeringen, vår eljest liberala och kloka Regering, skulle vilja på detta sätt gå emot allmänhetens önskan, Vi