Vid Franconis eller snarare Astleys The. ater i Parls har ett stycke afserdeles märkvärdig beskaffenhet många aftnar gifvit fullt hus, Det kallas Lejonen i IMysore. Yufvudaktörerne äro ett lejon, två lejoninnor, en tiger, en kanguru, biträdde af markattor, apor, mandriller och papegojor samt tvenne ofantliga Boa-ormar. Alla dessa äro verkliga djur som blifvit inöfvade till en förvånande läraktighet. I den första akten förekommer en upprorisk chef, som blifvit öfvervunnen af Sultanen i Mysore och dömd att mista tungan, samt tillika med hustru och barn förjagad till en med vilddjur uppfylld skog. Här emottages hela sällskapet ästfritt af ett lejon och en lejoninna, hvilka till deras beqvämlighet afstå sin egen håla, och dagligen jaga för dem. De anfallas af andra djur, men deras ödelmodiga värdar försvara dem, I den andra akten ser man Sultanen jaga i skogen. I alla träd befinna sig serskilda slag af de TEropiska djurslägtena. Ofantliga Boa-ormar slivgra sig mellan grenarna, och buffeloxar och andra djur synas i fonden. Ett vilsegående barn förföljes af en tiger; det arma barnet framstörtar på scencn, stapplar och faller; tigern kastar sig öfver sitt rof, och borttörer det, men hindras af lejonet och tvingas att fly. Andra barn äro redan i Boaormarnes gap, men deras beskyddare öfvervinna å nyo odjuren. Uti den tredje akten tvingas den olycklige rebellanföraren, som hade blifvit tillfångatagen, att slåss med en rasande lejoninna, hvilken han efter en förtviflad strid öfvervinner, och stycket slutar med en lysande procession, vid sken af vaxfacklor, uti hvilken segraren och den besegrade gå bredvid hvarandra, åtföljda at de andra djuren, hvilka icke oroas af fyrverkerierna ellerafden dundrande musiken. —