Aftonbladet – 21 maj 1831, sida 2

finnes förn: Uug, Zäel och ledande till lyck liga resultat, der förskaffa de sig hög popu laritet och kunaa uträtta för deras lönde storu saker. Det är endast genom cn inner lig förening med sitt folk en Regent bli stark, och stödjande sig på egen Lralt, dl i stånd att trottsa hvilka främmånde en yråk som hälst. I Sverige hafva krig me ende! s uppstått antingen när nationen ickt dertill varit hågad eller i annat interess a bon Önskat, eller ock har man försum nat att göra kriget, när folket, hänförd? a krigisk entlusiagia, veiat det och tillfället varit gypnande. Nationens förmån har vu vit en bisak; enskilta considerationer, löjiga iddger om finhet ciler en falsk ära halva varit de egentliga driffjädrarna hos Sty relsen, Deraf Sveri; ses vanmagt. Ett annal fel, hvari Regenter ofta falla, jär att mera se på sin directa individuella förmån, än sitt lands, churua den, vätt förstådd, bör vara gemensam med landets En Rezeut bör dock begripa att han ir? den mäst offentliga iman i samhället oc h alt om han af tjenst emännen fordrar nit och oegcunytia, måste han i allt visa, att han icke For sig vara staten uian alt staten tr för honom allt. Hans tillvaro, SäsOn) statens öfverhufvud är för statens skull; staten Lar icke tillkommit för hans. HK. Gavl XI var jen sträng hushållare, men han var det ej för sig, utan för Rikets skattkammare och det allmänna. En konung bör vara böjd långt öfver enskilta economiska fördelar, belåten med hvad staten honom består eu ligt dess höga värdighet. Icke heller bör ban spara silt blod när landets frälsning eller ära påkalla det. Flere våra stora Konungar hafva derpå gifvit lysande exempel Gustaf AGolf den store skänkte åtallmänna undervisningen sina enskilta egendomar och gjöt sitt blod för ett stort mål. Han eppe fattade rätt iddn af Ionungshgbeten, ARA nm 8 6 ooo RE Ar PP Fb ooo or An