Aftonbladet – 17 maj 1831, sida 3

representerar. Det tros för öfrigt att Grefz ve Guilleminot funnit sig sårad deraf, att Fransyska regeringen flere gånger tillbudit ambassaden i Constantinopel ål personer som äro i gunsten, till och med innan Grefven begärt sitt återkallande. Dessa anbud hade skelt efter den försäkran han lemnat, att han när som helst skulle kunna förmå Porten och Persien att infalla på Rysslands och Österrikes områden. Den glädje som Österrikiske Envoydn och Ryske Ambassadören låtit förmärka, allt ifrån den stund de fingo veta att Grefven begärt sitt afsked, lemnar ingen tvifvel alt hans återkallande är en triumf, som Hofven i Wien och Petersburg vunnit öfver det i Palais Royal. Vi sucka här, deröfver att våra och Turkiets gemensamma interessen skola af Ludvig Filips oskicklige rådgilfvare uppoffras åt de båda Kejsarnes anspråk, Om kriget utbryter oaktadt de löften som Europas Suvcräner gifva hvarandra, hvilken vigt i den politiska vågskålen gåfve icke en ambasadör som njuter nog mycken aktning för att på en gång sätta Sultanens och den Persiska Sophis härar 1 rörelse mot Ryssland och Österike. I anledning af detta bref yttrar National: Alla äro förundrade öfver det torra sätt på hvilket Monitören tillkännager Grefve Guilleminots rappel. Det officella bladet har annars vanligen till sin disposition några sökta formler af en afskedsansökning, en vacklande helsa m. m, som tjena att förkläda Styrelsens missnöje. Monitörens sält alt uttrycka sig innefattar således en formlig förklaring af missnöje med vår Turkiska Ambassadörs upplörande, eller med andra ord, en satisfaction, lemnad åt de fremmande makternas Ministrar på Gr. Guilleminots bekostnad. Ryssland, inveckladt i ett krig med Polen, som-det önskar underkufva, för att sedan flytta kriget på stränderna af Rhen, hade blottat en del af sina södra gränsor. Aldrig hade Turkarne ett bättre tillfälle alt återvinna sina förlorade provinser, och hämnas den skymfliga traktaten i Adrianopel. En division från deras sida hade kunnat frälsa det olycklig a Polen, samt återgifva den styrka åt Portens makt, som är så nödvändig för jemvigten i Europa. Men detta tyckte icke den heliga Alhansen om, hvars vänskap nu är förnämsta målet för den nya Franska Dynastien, likasom för den föregåendes; och Grefve Guilleminot måste rappelleras för det han förskaffat en allierad åt Frankrike, som icLa hata ufaaaAa FA Jan