uppriktiga vänskap för Fäderneslandet , som sträcker sig så långt som den allmänna Christliga kärleken bjuder, icke tillåter oss att medgifva ett sådant bruk af våra ord. Vi skole derföre göra ett par anmärkningar vid Grönländarens uppsats, under förhoppning alt äfven de må blifva skrifne på vänskapens räkning. Den som läst vår artikel för den 3 Mai skall lätt finna, att vi aldeles icke yttrat någon egen tillfredsställelse öfver bränningsförbudet. Vi voro lika öfvertygade som någon annan, huru föga det i det hela skall uträtta, då spannemålens dyrhet i alla fall hade förbjudit dess fortsättande. Vi yttrade blott den allmänna satts, att den nödställde hade skäl att vara tacksam för allt som göres till dees räddnving, och vi försvara denna sats ännu. Ingen kan deremat i vårt yttrande uppleta en skymt af försvar för den märkvärdiga omständighet, ätt Regeringens beslut brutit en föregående högtidlig förklaring. Emedlertid har detta beslut kommit både Fäderneslandet och Svenska Minerva utlomordentligt väl till pass, icke blott för tillfallet att få försvara en klandrad förvaltningsålgärd, utan fastmera såsom medel, att för framtida tillämpning i Ståtsläran få framdraga och afhandla en af dessa beqväma politiska satser, hvilka gjort den TItalienske skriftställaren Machiavelli så ryktbar, fastän den nu blifvit uttryckt af en Fransysk Stalsman. Det är Guizots yttrande att i politiken aldrig gifves något aldrig, som denna gången kommit Fäderneslandetsogh Minervas pipor? att ljuda i en samklang hvari de på länge icke befunnit sig. Detta yttrande innefat tar in nuce försvaret för all inconseqvens likasom för allt hvad man kallar statsstreck å Regeringarnas sida; det är sjelfva nyckeln till den gamla diplomatien, som numera börjar blifva urmodig, fastäa den tyckts återuplefva i ett vist utrikes Kabinetts mesyrer, Jemngod med Jesuiternes hufvudsats, att ändamålet helgar medlen, sätter den föga värde på öppenhet och ära i politiken, hvarpå man dock för korrt tid sedan innan sjelfva Frankrike lade mycken vigt, då Ludvig Filip förnämligast för det han var en honnete homme ,: antogs till Konung. Vi önska derföre uppriktigt, att den Machiavellistiska satsen, som knappt låter ursägta sig i en stats förhållanden till främmarde makter, icke enligt Fäderneslandets och Minervas åsyftning må blifva en fortfarande typ för Styrelsens iore förvaltming. t— Carlskrona. Fredagen den 3 sistl. April, vid middagstiden, har ett rån blifvit före