Aftonbladet – 10 maj 1831, sida 1

sin nya constitution. En betänklig omständighet är, att Medregenten, Prins Fredrik, har upplöst kommunalgardet , just i det ögonblick då han kunde som bäst behöfva dess biträde. Måtte blott, säger brefskrifvaren, himlen bevara oss ifrån det intågande af främmande troppar, hvarmed vi blifvit hotade! — Denna fruktan torde likväl icke komma att sakna grund, ty enligt en skvifvelse från Gera skall det Kongl. Preussiska Hofvet på det mest vänskapsfulla sätt utlofvat den sökta militärhjelpen.? — Oroligheterna hafva naturligtvis utöfvat en ofördelaktig verkan på ÖOstermessan i Leipzig, som inträffar vid denna tiden. SPANIEN Ett af de interessantaste och otyckligaste offer för detta lands absolutistiska Styrelse är bokhandlaren Mirar. Vi meddela här en tekning af hans öden, hemtad ur Fransyska blad. Den olycklige Miyar, hvars afrättning nyligen egt rum, dömdes till döden för det man funnit honom i hans väns, IngenicurOfliceren Marcoartus hus, tre dagar efter denne senares flykt. Man beskyllde honom att hafva skrifvet ett politiskt bref, och såsom en följd deraf, gjort sig brottslig efter Decrectet d. 2:dra October, emedan han beklagat sig öfver landets förtvillade ställning, i stället att öfver dess välstånd göra en af dessa lysande målningar , hvarmed Officiella bladet hugnar allmänheten i hvart och ett af sina nummer, utan några vedersakare. Se der hela vidden af det brott som fört honom på Schavotten. Och likväl dömdes han ej af någon Prevotaldomstol. Den ordinarie domstolen fällde honom. Hvartill behöfvas då extra domstolar? Efter Miyars afrättning hafva åklagare och domare fördubblat sin ifver för att komma den conspiration på spåren, som de föregifva vara utspridd kring hela halfön, och nya offer för militärdomstolarnes rättvisa hafva af dem blifvit utsedda. En myekenhetariestationer äro anbefallda, och Miyars blod skall snart utplånas af andras. När PreI votaldomstolarne hinna organisera sig, blir Schavotten utan tvifvel förklarad permanent. Hela Madrid är försänkt i bestörtning, och grafvens tystnad råder öfverallt. Man vågar knappt åt posten anförtro de obetydligaste familje-detaljer; kaffehusen äro öde, och de enskilda sällskapskretsarna äro snart sagdt upplösta. Fruktan och misstroende hafva nått den höjd att vänner fly hvarandra, och slägtingar åtskiljass Hvar och en lefver i ensamhet, och hoppas derigenom undgå der nya inqvisitionens uppmärksamhet. . a