Vi ha hört en maångd personer yttra sin förundran deröfver att icke Konstexpo sitionen hålles tillgänglig för allmänheten äfven om Söndagarne, och vi dela den ock för vår dels Då salarne, så ålänge cexposij j tionen räcker lära vara ställda till Academiens för de fria konsterne fulla disposition, måste detta deras tillslutande helt och hållet få tillskrivas Academiens styrelse; anledningarne till ett dylikt beslut kunna vi emedlertid svårligen förklara. Söndagen är framför alla andra egnad åt offentliga nöjen; böga och låga förströ sig då efter veckans mödor och värf; alt just en sådan dag betaga allmänheten en af de ådlaste njutningar den kan söka, tyckes utvisa föga liberalitet eller ock ganska förtvillade äsigter af folkbildningen i gemen. När man härtill lägger att expositionens inkomst tillfaller en välgörenhets inrättning till Academiens egen förmån, och hvar och en lätt inser att Söndagarne skulle gifva den rikligaste behållningen, synes Academien, efter en temligt enkel slutkonst, nied ena handen rvifva ner hvad den med den andra upbygger. Eller skulle måhända Aristokratien, denve lede frestaren, den der går omkring som ett rytande lejon, sökandes hvem han uppsluka månde, nu då han ligger i själtåget, fått makt med sjelfva de fria konsternas Aeropug, och hos densamma injagat en helig fasa för Chapeaugriseriet och Söndaasonnbliken?