Aftonbladet – 2 maj 1831, sida 1

AN ——— PARLAMENTS-REFORMEN. (Slut fr. N:o 98.) Man påstår att reformen skall tillintetgöra Aristocratiens inflytande. Hvarföre det? Fyrtiofem nya Grefskaps-representanter skola vinna inträde; men utur hvilken klass blifva de efter all sannolikhet valda? Komma väl just de att bygga sin lycka på sitt fäderneslands undergång? Vidare komma flera stora städer att erhålla representanter. Skola väl deras invånare helt och hållet lemna ur sigte rikedomar, värdigheter, gamla grannskapsförhållanden. Skola de väl, i stället att med sin blick falla på dessa berömde namn som göra Englands och samtidens ära, på försök välja revolutionernes vandrande riddare eller kringstrykande Marktschreyare? En besynnerlig motsägelse råder mellan våra motståndares logik och deras sarkasmer. Med en triumferande min utpekade Tavistock. och antyda att der torde ändock huset Bedfords inflytande komma att fortfara. Men om nu detta är fallet der, hvarföre skulle icke stora famillers inflytande äfven fortfara annorstädes. På detta sätt tillintetgör deras satir deras syllogismer, och deras argument förvandlas af deras förebråelser i tom rök, Billen skall ej vidröra det ringaste af eganderättens, bördens eller rangens lagenliga företräden; den skall blott förstöra de hemliga rör, hvarigenom det aristokratiska inflytandet hittills inleddes i detta hus och hädanefter låta det flyta i rena, stora, öppna kanaler. Bort med den förbatliga beskylning att monarkin deraf skulle hotas. Thronen skall finna nya grundpelare i folkets förtroende och med ett nytt, starkt band skall diademet fästas på den Kongliga pannan. Men, ipvänder man, reformen är med allt detta icke slut, billen blir icke definitiv. Icke definitiv ? Och hvad är då definitivt i menskliga förbållanden och verk? I reformbillen