Aftonbladet – 23 april 1831, sida 3

menta motsågelser som vår, fick passera utan anmärkning; man vet dock hvilket godt öga Conversationsbladet alltid haft till den beskedliga Asen , allt ifrån dess spädaste ungdom. Att ingå i vederläggning af vår motståndares påståenden blefve emedlertid ganska svårt. Intet factum, intet bevis på vår förmenta fåkunnighet har han förmåtl frampressa. Han upprepar blott våra yttranden, och bemödar sig dervid om en serdeles hög ton, ungefär så som en viss Fransysk Don Rannudo, hvilken, i brist på annan ulväg alt göra sig förnäm, se mouchait dune maniere tout åäå fait impitoyable. Derjemte söker han hjelpa sig fram med en eller annan liten oärlighet, såsom att vi skulle talat om maner i stil m. m. hvarom ej finnes något all läsa 1 vår uppsats,iehuru visserligen orden stå der, fastän 1 helt annan mening. — Slutligen tillgriper han sitt Kardinaldocument, de så kallade motsägelserne. Den största utaf dessa, bvaröfver han mest utbreder sig medelst flere upprepade förvridningar af vårt yttrande, är att vi påstått det Here Poöotts ton var klangfull, manlig och intagande, hans före: drag själfullare än någon annans af dem man här hört, men att han (Tr Pott nemligen och alldeles icke tonen, såsom Conversationsbladet vill hafva det) icke i lika hög grad eger gratie och färdigket. Vi vädja tryggt till hvar och en, som hört Herr Pott,. i afseende på rigtigheten af detta omdöme hvilbet vi äfven i flere recensioner sett bekräftadt. Men om också någon funnes som med oss och mängden af dilettanter vore af olika tanka, trodde vi dock icke någon skulle kunna-vara nog rosenbefängd, som man säger, för att påstå det detta yttrande innebär en motsägelse. Vet då icke vår antagonist, eller kan. han ej träffa någon som underrättar honom derora, att de egenskaper vi här satt i en slags opposition mot hvarandra, utgöra de distinctiva skiljeteknen, icke: blott för oliåa artisters talang, utan äfven för hela skolor i Violinspelning, t. ex. den Tyska Sporska, och den både äldre och nyare Franska med sin Rhode ech Kreutzer , sin Baillot och ZLafont m. fl.? Hade vi icke ännu för kort tid sedan, bland det Kongl. Capellets medlemmar på en gång tvänne representanter al dessa olika skolor, uti Herrar Pacius Och Randel? Så beskaffad är den första och åtörsta af de motsägelker som blifvit förda oss till last. De öfrisve har vår motståndare haft: