att få närmare underrättelser om sin han gick efter. Här vände hon sig om och sade! Följ mig nu icke ländu icke taga emot dem af mig; men det kan vara detsamma, Nu må du, om intet för annat, åtminstone för din systers skull, behålla en halfskäppa mjöl. Med dessa ord gick han. Följande dagen, just under det Brand hamrade på ett glödande lieblad, inträdde Maja i dörren af smedjan och helsade. Han kastade genast jernet ifrån sig, bredde sin rock öf-ver ett kull-liggande städ, och bad henne sätta sig. Efter en paus, hvarunder den redlige smeden torkade koldammet ur ögonen, liksom för att bättre kunna betrakta den vackra flickan, sade hon att hon kommit för bror, ty hon hade kommit öfverens med sin syster om att hon skulle gå till Götheborg, för att uppsöka brodren. Hvem skall mellevtid se efter Anna? frågade Brand, som tycktes föga vöjd med detta flickans beslut. : Hon svarade att hon ämnade vidtala en af granngummorna att då och då besöka den sjuka. Hm! yttrade smeden, jag kommer ändå att esomoftast gå till kyrk-. byn,! och jag skall gerna åtaga mig. att bära hem Annas soppa. Men när går du, Maja ? I afton, Jag har redan varit hos Prosten och fått betyg. ?Då skall jag också genast gå till nämndeman, och höra nogare efter hvar Anders kan tväffas. Jag -kommer till dig innan qvällev, och du går väl icke innan jog kommer.? Då han vid dessa ord ville sätta sig bredvid henne, steg hon genast upp, tac-. kade honom, och sade att hon också hade väntat allt godt af honom , och derföre hade hou just kommit till honom. Derefter lemnade hon honom, utan att han djerfdes försöka att qvarhålla henne ett ögonblick. Om aftonen då den unge friaren kom till systrarnes stuga, fann han Maja redan i ordning till sin vandring. Sedan han lemnat henne alla de torftiga underrättelser han kunnatleta ur nämndemannen, tryckte hon sin gråtande systers hand, tog sitt lilla knyte under armen, och gick ut genom dörren, liksom hon icke alls sett Brand. Han steg upp och följde henne. Utan att säga ett ord gick hon gångstigen utföre till landsvägen, och gre, Ola! vänd nu om! Det är sent nå avällen Ach din mar tär undra