Aftonbladet – 16 april 1831, sida 2

Sv SUI ULVYTCE AS ULL. UU UUNLA AR TUR denna tid lefde de af jagt; men. då de slutligen uttömt hela sitt maisförråd, och deras bemödanden ej kröntes af någon framgång, voro de på vägen att öfvergifva hela företaget, då en af dem, i en uttorkad flodbädd, som Vittoria ofta besökte, upptäckte spåret af en fot, den han igenkände vara Europeisk, det vill säga tillhörig ett slägte som nyttjar skor, hvilka gifva foten en skillnad i form som lätt igenkännes af de infödde. Indianen väntade tvenne dagar på detta ställe, men förgäfves, och som hans matförråd var västan helt och hållet förtärdt, upphängde han i ett träd fyra tortillas eller små maiskakor, de enda han egde qvar, och återvände till sin by för att ånyo fylla sin matsäck. Han hoppades att om, under tiden, Vittoria besökte flodbädden skulle han upptäcka tortillas och öfvertygas att någon vän var honom på spåren. Hans plan lyckades fullkomligt; två dagar efter hans bortgång återkom Vittoria till flodbädden och varscbief kakorne som foglarne lyckligtvis ej förtärt. På fyra dagar hade han cj smakat det minsta, och på två år intet bröd. Efter egen berättelse uppslukade han kakorne innan hungerns våldsamhet tillät honom att göra en enda anmärkning öfver besynnerligheten af detta fynd, i så öde trakter, der han alldrig sett spår efter ett menskligt väsen. Han grubblade länge öfver huruvida denna skänk kunde vara från en vän eller en ovän, och stadI nade i den rigtiga öfvertygelse att, i hvarje fall, vore det gifvet, att den som qvarlemnat den ämnade återkomma. Han gömde sig derföre i närheI ten af flodbädden. oKort derefter återkom Indianen, Viltoria igenkände honom genast, och hastade att lemna sitt gömställe; men Indianen, uppskrämd vid åsynen af ett spöke, betäckt med hår, utan kött på benen och insvept i ett utslitet täcke, som derjemte framrusade med sabeln i hand utur vilda skogssnår, tog genast till flykten, och först när han af den förmenta gengångaren hört: sitt namn flere gånger ropas, fattade han mod, vände. om, och igenkände snart sin fordna fältherre. Djupt rörd af hans elände förde han honom, under tårar, till sin by, der Mexicos största man och fosterlandets martyr nu mottogs med den mest enthusiastiska hänryckning. Ryktet om hans uppståndelse spridde sig snart öfver hela Nya Spanien, men man trodde icke derpå, så öfvertygad var man om hans död. Då likväl snart alla tvifvel att Guru a