Aftonbladet – 2 april 1831, sida 3

ret Nee Me ME MET SHIStrande tankar och poetiska idger, men i det hela äro misslyckade. Herr Wergeland har, såsom våra yngre Svenska poeter, en tendens till det lyriska, en subjectivitet, som skadar hans större compositioner. Herr Bjerregaard har i Norrige ett slörre namn, såsom egentlig dramaturg. Nicolai Wergeland (Fadren) har utgifvit Smaae Poesier, (Christiania 1830) hvilka icke äro utan talang, ehuru de äro diktade i det torra fornfranska maneret. Vi anföre såsom prof följande vackra Nordmanssang, Höit tone Luur i Li! Norriges Löve vandrer i Dalene fri! Drudt er dens urgamle, rustene Lxnke! Hellebarden skjerpes med lynende Harm, — Frygtelig sittrer reiste Man. Hiev dig, o spirende Friheds-Gran! Viger Tyvanner, skjelver Despoter, som tenke Alter at fengsle den aaglöste Arm. Ink, Broder, mig din Haand! Normanna xt, op! knytter et Fostbroderbaand! , Bergkjeden slutter fra Nordkap til Niesset! Held os! Evig Flammebasunernes knald Frihed tilraabe Fjeld og Dal! 1: Og under Palmen ved Glommens Bred Barnet med kjämpeskiöldene lege i Gresset, Jenterne krandses för Frihed og Fred . Men rykker Fienden an, Hev Hakons Svärd, vi fölge dit Vink, CARL JOHAN! För os, fölg os! Scandien enig og kixk Vorde skal stolte Fienders Skrak Luen for elskede Födeland I Brat skxl dets Avindsman oz dets Uven förtere Stridsöxen vzerne om Frihedens Gran! O Norrig! i dit skjöd Fik jeg mit Liv, och der skal jag finde min Död. Der rulled Vuggen, der smilte min Pige. Uskylds-Gleder , Ungdomens, Elskovens Fryd Der i min Sjel livsalig flöd. Thi for din Hzder, dit Held, din Dyd Iublende skal min Glede till Skyen opstige, Aander jag Dödssukkets siste Lyd. End synger paa min Grav, Falder jeg stolt med Svaerdet i Haanden og brav, Os saa på Hedcerens Bane jer seoner:?