nande, att en Konungens Befallningshafvande sätter sig i spetsen för dylika undergifvenhets serenader. Om folksamlingar så mycket behaga I. Exc, Brahe, synes oss, att en Studentsoiree hade varit mer passande. Den hade väl kostat mycket, men vi göra Landshöfdingen den rättvisa, attidenna slags artighet säkert varit mer påkostande. Oss förefaller det, som hade man här gjort alltför mycket väsen af en småsak. Hvar och en nemligen, som är något bekant med der Studerande corpsens plägseder, vet att deras aftonpromenader, de enda offentliga nöjen som under terminerne äro tillåtna i Upsala, ofta äro åtföljda af sång. Vid sådana tillfällen händer det icke sällan , utan någon serskild anledning, att sällskapet stadnar och afsjunger en chör eller en qvartett utanför slottet, Erkebiskops-huset, hos någon Professor, på stora torget, vid hörnet af Drottningoch Trådgårdsgatorna med flere ställen, utan att sådant hittills ansetts innebära något offer åt hög embetsmanna inflytelse? eller någon undergifvenhets-serenad, hvarken för Landshöfdingen, Erkebiskopen, Professorn, stadens Rådmän eller de vid hörnen af de omnämnde gatorna boende Källarmästare. Äfven folksånBen har på dessa promenader icke sällan brukat afsjungas, i synnerhet den gamla Engelska, God save 5c., emedan den har en enkel, skön och lätt utförd melodi, som väl lämpar sig för en samling af tenoroch basröster. — Mycket af det onekligen naiva i berättelsen Bortfaller således med sjelfva förutsättningen, att nämnde sång icke varit för tillfället ämnad åt H. E. Grefve Brahes person, och allt det anmärkningsvärda som kan återstå, stadnar på Herr Landshöfdingen Kremer, hvilken måhända icke hade bordt hegagna tillfället så som han gjorde, om än, äfven hvad honom angår, hela händelsen varit föranledd af en ganska oskyldig önskan att få visa en artighet åt en man, hvars inflytande han berättas haft att tacka för sin uphöjelse till Landshöfdingeplatsen. Vi ha för mycket hopp på den ungdom, som till sina blifvande värfinom samhället hemtar sin första bildning ur den stora, ädla andan af forntidens klassiska Författare, för att genast lättsinnigt beskylla den för slafviska tänkesätt, eller vilja samtycka till en så djup och bitande insinuation, som måste liooa Uf anmärkningen dervid. — ?J7Zw ee —ne—-——— Å LD vv oHMHeo Hl lilPRe2H eos tll eve Rt BS TER ENT TRE rer IEEE