i För skarorna som hotande sig närma! Då striderna uppå din strand sig hopa, Och männers blod du ser din bölja förga -Ett blod, som fostierlandets ära hämnat — Blif ivad historien och naturen ämnat: En beliv gräns, den fila männer värji, Emellan Zacas råhet och Europa! i (pg r—LL tv TITTA ng