menn S SNARARE nen aren PARLAMENTS-REFORMEN I ENGLAND. Tisdagen den 1 Mars. (Forts. fr. N:o 69). Sir R. H. Inglis uppstod midt under den allmänna rörelse som Lord Russels tal föranledt, och förmådde först efter en lång stund att göra sig hörd. Den ädle Lordens plan vore, efter hans tanka, alldeles overkställbar. Den ädle Lorden hade stämplat huset såsom ovärdigt att medla mellan kronan och folket, och yttrat att en reform högt påkallades af detta sistnämnda. Detta nekade den värde Baroneten alldeles, och hoppades dessutom att alldrig debatter inom dessa murar skulle föras med afseende på något inflytande utifrån. Han medgaf väl att för närvarande mycken jäsning rådde inom landet, men detta hade sin grund i det exempel Belgien och de Parisiska tre dagarne? gilvit. Nationen: hade ej skickat honom och hans medbröder till parlamentet för att rösta efter den öfvergående vilja den sjelf kunde ega för dagen, utan till att bevaka dess intressen för alltid. De voro derföre förbundne att rösta, icke enligt folkets vilja, utan enligt dess intressen: icke såsom deras committenter föreskrefvo, utan efter eget samvete. Lika stort tyranni kunde utöfvas af många som af få, och valmännernes ökande med en half million innebure ingalunda något bevis på ökad frihet. (Här gaf huset tee