OM BANKENS SILFVERUPPKÖP. Så väl i Officiela Tidvingen, som i åtskilliga andra, läste man för någon ! tid sedan, att Bankostyrelsen beslutat. upphandla sillfver efter 132 sk:r i sed-: Jar mot specieriksdalerns innehåll; och större handelshus samt andra som hade affärer eller kredit utomlands, upp-: manades i en Tidning hvilken har en af Bankostyrelsens ledamöter till utgifvare, att gå 1 författning om silfvers anskaffande för Banken till September månad, emot att genast i förskott erhålla den öfverenskomna sedelsumman. Tidnings-Redaktionen ansåg det sistnämnda vilkoret böra uppmuntra till lefverancee, emedan lefverantören genom det räntefria förskottet sattes i tillfälle att upphandla af landets exportbara produkter, hvarigenom deras afsättning kunde till allmänt bästa och den speculerandes fördel ökas på samma gång som man vunne hufvudändamålet. Ingen har dock af dessa lofvande utmålningar blifvit öfvertalad att ingå i speculationen; åtminstone har sådant icke kommit till allmänhetens kunskap. Det är dock naturligt, att ingen rangerad och förståndig affärsman kunde gå in på ett förslag, der risken är större än fördelen möjligeh kunde blifva 3; annars saknas visst icke kapitaler och kredit hos individer till de steppningsbara producternas uppköpande, derest deras utskickande kan ske med fördel, Men hvilken handlande som äger förmåga att räkna, säljer väl till 132 skir sådana utländska fordringar eller tillgångar, för hvilka han kan erhålla nära 140 skr i vexlar, och dessutom befrias från transportkostnad , assurans och allt derjemte åtföljande besvär? Men det var icke egentligen denna sida af ämnet, som vi ämnade skärskåda, utan den som egenteligen rörer Statens och Bankens fördel. Redan förslaget alt köpa slfver till 132 sk:r som sedermera skall myntas och utlemnas tll 1:23, förekom oss mindre välbetänkt; men då man kunde taga för gilvet, att ingen bjudare 1 1