Aftonbladet – 14 mars 1831, sida 2

AA LL en själ, som man påbördat så my cken utnött ärelust. Huru många gånger hafva vi icke med bedröfvelse -vändt våra blickar från detta Syd-America, som Jofvat så mycket och hållit så lir tet, detta America, der vi alitid tyckte oss se en soldat-arm färdig att år ja svärdet öfver friheten, nedstörfa den från sin upphöjda plats och intaga dess ställe! Vänta, vänta, ropade frihetens fiender till oss, ännu några månader och edra älskade troslär ror skola ännu en gång förnekas. Södra America skall snart finna sin Buonaparte; ni skall få höra Bolivar, med kronan på hufvudet och sceptern i hand, bevisa er att det ej med edra läror som man styr menniskorna. Nu är dock Bolivar död och bar lemnat sitt fosterland fritt. Han har dukat under för smärtan; khan har föredragit sorger och felslagna förboppningar framför usurpationen, IHan har heldre velat omgifvas af oOtacksamme, än af slafvar. Mindre lycklig än Washington, har han ej fått se sitt Jand lugnadt. Han har tvillat på förträffligheten al sitt eget vej k; något melankoliskt, sorgligt skall också 1 historien omsvälva hans obefläckade rykte. Syd-Amerika, en gång lugnt och blomstrande, skall upprepa Bolivars farväl, såsom det ädlaste, skönaste arf, som någonsin patriotismen efterlemnat ett folk. Och likväl, lycklig ban: Stor genom kriget, höll han i sin hand heia sin tids och sitt lands förenade krafter och förblef till sina sista ögonblick en undergifven son af friheten! Här hafva då, likasom i Washingtons fosterbygd, frihetens läror bevarat sit rykte. Hvilken lexa för vårt gamla Europa , alltid färdigt all anse dessa herrliga sattser för hjernspöken, så snart de mötas af ringaste motstånd! För 2:ne Cromwell dem historien förehöll oss hafva vi nu äfven ome Ia shington. Det är sålunda icke sannt att friheten oföränderligen leder till medborgerlig oenighet — att denna oenighet allud förer tillbaka till despotismen. Exemplet af Americanska frihetens a:ne stora grundläggare kullkasta de menniskofiendtliga, nedslående axiomerna. Om Washingtons lefnad icke tillräckligt vederlagt dem, så har Bolivars död tillintetgjort dem, Är det styrkan af frihetens princip, är det Bolivars dygd, som triumferat öfver enväldets retande behag? Försökom icke, att upphöja menniskan på bekostnad af den ide, som gjort honom stor. Hvad som upprätthållit Bolivars dygd är likgiltigt. Oss må det vara nog att America ej sett den