Aftonbladet – 10 mars 1831, sida 3

är beklagligen stor, men var öfyvertygad, att vi häruti, och omkring Gör theborg äro i lika, ja, ännu olyckligare belägenhet. Väl räddas flere ur hungersnödens svåraste belägenhet, genom flere förmögne och välgörande personers godhet, men hvad förslår det ibland så många. Det var beklagligt att spanmålen skulle falla i priset just när Stats-Secreteraren Skogman var här, och lika beklagligt att detta lägre pris (18 R:dr tunnan för Råg, om det kan kallas billigt) är uppgifvit såsom verkliga sädes-prisct härstädes, Rågen steg snart derefter, och är 1 denna stund i pris af 20 A 21 Ridr, Korn 1335 och Hafre 715 R:dr tunnan , hvartill kommer att flere Spanmålshandlande äro i brist på varan. Om detta pris, står tviflaren i tillfälle att dagligen försäkra sig. Det är så mycket beklagligare, som orten ingen undsättning lärer erhålla, emedan ingen nöd anses vara på färde. Sjöfarten, ortens hufvudnäring, och i följe deraf arbetsförtjensten, var förlidet år ovanligt ringa, hvaraf mängden saknade tillfälle, att bereda sig vanliga tillgångar för vintern, och ännu mer för nästan dubbelt stegrade 3 på lifsförnödenheter. Följderna af detta förhållande visa sig uti de arbetsföre personer och hushåll, som mer än vanligt betunga Fattigvården, och uti en mängd kringgående tiggare, men rätta målningen af eländet skådar blott den, som inträder i deras hus och ser de äldres förfallna ansigten och tunga sinne, under det deras hungrande barn förgäfves ropa på bröd. Beklagligast är deras tillstånd, som sakna näring, men blygas att tigga. (Götheborgs Dagblad),