hvilka likväl, sedan coloriten blifvit afnött, oftast befinnas toma på all inre anda. Det är emedlertid en lycka att vissa stödjepunkter stå qvar, till hvilka man kan återvända, om en falsk smak tager för mycket öfverhand. Hvilken skillnad emellan Viottis kompositioner och en del af våra nyare mästares? De förra äro själens och känslans, med alla nyanser af mörker och ljus, de sednare deremot merendels endast prismatiska färgbrytningar, utan något egentligt innehåll. HAr Bervald återgaf WViottis toner med bållning och karakter, och förenade det energiska med tonens renhet och sång. Serdeles funno vi dessa egenskaper under executionen af första Allegron, Herr Randel uppträdde här som en talangfull tonsättare i den större genren. En aria, sjungen af fru Enbom med ett accompagnementaf obligat violin, lemnade ett vackert vedermäle af en lycklig musikalisk Natur, som allt mer utvecklar sig. Fru Enbom utförde sång-partiet med behag) och känsla; hennes öfriga egenskaper som Sångerska äro erkända. — Den composition af Kallbrenner som utfördes på Pianoforte, närmar sig något till den karakter vi nyss antydt i jemn förelse med Viotti, Öfverlastninsen af skimrande passager och colloaturer lemnar intet tillfälla att uppfatta den idge som lifvat compositören. Man beundrar konstnärens förmåga som kan utgjuta detta eldregn af toner; örat bländas, och — själen förblifver kall, — Konstfärdigheten på pianofortet har de senare åren upnått :n ovanlig höjd. Hr v. Booms förnåga är ett bevis härpå; ingen svårigret återstår för honom att besegra, Hans ovanligt jemna och lugna spel har likväl en sångbarhet , som den högt uplrifna mekaniken oftast saknar. —. Poemet Edmond och Clara blef efer dess första uppförande omnämndt ned ett rättvist loford i några af allnänna Bladen, och äfven andra gånsen hörde vi det med nöje; Compositöen hade på några ställen nu tillagt nusik, der Reciten förut ej stod i nog ära förhållande med tonmålningen, varaf det hela vunnit. Äfven sjelfva boemet tyckes, så mycket vi vid blota åhörandet kunde fatta, äga förtjenten af samma inspiration som lifvade leclamationen. Herr Torslows välljudande organ jorde särdeles verkan der musiken tföljde talet. Herr Brendlers alla förjenster som compositör kunna vi icke ärskildt utmärka. — Vi anse honom om en Dramalisk tonsättare, Hvilken öp . I renar oåfvan Af meladienc unnhinFOS