el de Ville. På sin venstra sida har iskådaren Hötel de Villes urålariga facade, med sina 13 half göthiska fenster, sin Henric den 4:de af Bronze, sin Solvisare, hvars nål visar på 5 2. De af tidens åverkan nedsvärtade muvarne få en pittoresk belvsning af den nedgående solens strålar. Här har artisten begått en anachronism. Uret står på 2, den timma då Hötel de Ville också verkligen för tredje gången eröfrades af folket, men skuggornas fördelning och de varma rödagtiga -dagrarne antyda! en nedgående sol. Man fattar lätt anledningen till denna skenbara vårdslöshet. Klockan I 2 står Solen nästan lodrätt öfver hufvudet och upplyser allting med ett bländande, ntonigt sken, det är för artisten det mest ofördelagtiga ögonblicket af dasen. Herr Daguerre har föredragit att våldföra den historiska och astronomiska sanningen, heldre än att alsäga sig de pittoreska effecter som frambringas af antagonismen mellan ljus och skugga. Vi gilla fullkomligt hans förfarande och felet är dessutom för litet synbart att det skulle i ringaste mån, skada effecten af det hela. Massan af beväpnade medborgare störta ut ur den medlersta arcaden; från alla fönster ljunga skott hvars rök man ser och nästan förvånas att ej älven böra dundret. Några nyfikna hafva tagit plats på tinnarne af huset. I ena hörnet af Grensplatsen på askådarens högra sida framstörtar en colonn utmed quaien. Dragonerna gifva eld på dem. Till höger har man vidare de hus som ligga gent emot Hötel de Ville; de äro helt nära ögat och man upptäcker 1 på dem de obetydligaste detailler, ålergifna med den snart sagt otrolig ra Sanning som utmärker alla Herr Daguerres målningar. Hela denna sida af torget är snart sagdt tomt. . En karl sitter grensle i ett öppet fenster och uppsätter utanför det samma en trefärgad fana. En qvinna står i ett annat fenster med armarne hyilande på den. lilla balkonen utanför, och betraktar med det mest lyckligt uttryckta då tagande en ung, sårad flicka som tvenne karlar nedlegga på tröskeln. utanför porten. Alla dessa ligurer ställda tätt bervid åskådaren, äro återgifne med en förvånande styrka i mode ellering. Tekningen, grupperingen och composilionen ega dessutom mycken förljenst; den muskelförslappning som hos den unga flickan är följden af det skott hvaraf hon nyss blil