att icke I rapport dexom genast ingafs till Storfursten Constantin. Blott den som sett Warschau före revolutionen — sett det hemska misstroende som inträngde i det innersta af famillekretsarne och — tillintetgjorde allt umgängeslif, den graflika tystnad som rådde på alla offentliga samlingsställen, den fullkomliga domning som trädt i glädjens och munterhetens ställe — blott den kan göra sig en föreställning om den glädjeyrsel, det enthusiastiska jubel, hvari alla utbröto från det ögonblick förtryckets börda var afkastad och en fri utgjutelse medgifven hvarje känsla. I sanning, med fullkomligt skäl påstår den Commite, som undersökt den hemliga policens papper, att denna ensam är tillräcklig, med full kännedom af den förfärliga utsträckning den slutligen upphann, att, inför alla bildade nationer, fullkomligt rättfärdiga uppresningen. Men just denna glädjey ra, som i första ögonblicket ryckte allt lefvande med sig, förklarar också det obegränsade förs troende, hvarmed alla öfverlemnades ät ledningen af; de anförare dem de första timmarnes rörelse ställt i spetsen för insurrectionen; och då större delen af desse män genom uppresningen föga kunde vinna något för sig sjelfva, men i händelse af en olycklig utzång ega allt att förlora, så är det snart sagt utom allt tvifvel att någon eftergilt å Ryska regeringens sida kunnat, om icke just återställa allt på den gamla foten, åtminstone förekomma Polens follkomliga lösslitande från Ryssland. Det var först genom det svar Kejsaren gaf de Polska Deputerade som alla vidare underhandlingar gjordes omöjliga. Dessutom utvisar confiscationen af de i Ryska Polen belägne, Furst Czartorisky tillhörige godsen, att hvärken för honem eller för någon annan, äfven af det moderata paticts Chefer, är att tänka på någon återgåvrg. De mest stridiga ryckten äro emedlertid i omlopp rörande det sätt hvarpå de Polska ombuden (Furst Lubecki och Öfverst Lieutenanten Grefve Jeziersky) blifvit mottagne i St. Pettershurg. Så mycket är säkert att Kejsaren på det mest bestämde och energiska sätt afvisat ens den a— lägnaste tanka på någor förlikning eller concession å desssida. Till Jeziersky skall han hafva yttrat Je suis le roi legitime de la Pologne et je te serat ce. — Änniw ett par månader eller kanske mindre, och det skall visa sig om Polen så der utan mödn, utan ansträngning å Ryssland sida ska I återgå till foten ar den Ryske Sjelfz hh avrcl araenoe th van Ärla a dar