ser (s, 137), — Utomordentlig. lära rexextraordinarie? (ss 138. — Ett språka pogttiska vikedom består ingatunda i mängden af förfinade begreppstecken, eller I ett störve antal af enstaka ord, hvilka sinsemellan icke egå någon ursprunglig föreningspunkt, och blott äro undevrsåtare, ej medborgare af en gemensam språkstam, Men när denna utvidgar sig till ätter och slägtförhållanden, der hvarje hufvudord, i sig sjelft fruktsamt, kan ingå äkta förening med sina jemnhördige, och framföda nya afkomlingar, genast igenkänneliga genom stamfädrens anletsdrag och lynne, — der nppstår för skaldekonsten en lefvande plantskola af rikt omvexlande uttryck och aordbildningar, hvilka med ungdomlig höjlighet låna sig åt snillets ingifvelser, alla känslans dristiga hänvyckningar? (Sr 140, 141) Jeremia ellor höga visans ömt snckande meladier (s, 143). Sid; 146 omtalas Infödda snillen — förmodeligen till skilnad från de importerade, På sött dessa exempel utvisa, har då ändteligen den ostyriga phasphoristiska pilten, föreställd i Hr Envoyden ven. Brinkmans person, vid hans inträdestal formeligen förmält sig med den stela Akademiska Bofdamen från adertonde århundradet, utsivad I styfe kjortel, rabe-ronde och fontanger, — Det är att förmoda, att Författaren till. Eolsharpan, som recenserades 1 förra årgången af detta blad, icke måttorbiitva. glömd vid nösta intrväffande ledighet! i 0 Mm MV AR MM SR DF mm Ane (8 130: — Framspringande händels I Aflic Hedha stora VI Svalan för mf antingt på viss är, mc tig bo de: 3 en enb vagnar tr Tvil godt st amt h plett kärnag ren, Oo tid hy sen, vil skullar het hö anbud undert verks tecknir för Jäs söknedi den in och k Justitia Kamm dess an! som HH Aprill Februr