LD SAR NM MIR SM RR AA hå s AM ARMS hö AR begripa 3; fattar han alls icke; eller .j orätt, så mycket värre? för lotom! Då Konungen å sin sida talar, säger -1 folket: Se der ordet som befaller! Det i I tillbeder under vördnadsfull tystnad eller knotar med hög röst. Seklernas erfarenhet har emedlertid lärt verlden att konungen, och folket ej höra stå I omedelbar beröring med bvarandra; den har mellan konungarne och folken upprest dubbla hommar. Den har ställt gent emot hvarandra en representation, som skall föreställa folket, och ett Kabinett som föreställer konungamakten, Konungen vänder sig till kammaren, för att rådfrå2a folket. Folket prisar eller fördömer kronan uti medleminarne af kabinettet. Itt dåligt kabinett kan verka missnöje med Regenten, emedan han valt det, men Regenten erkänner att han misstagit sig, ombyter Ministereoch det är endast den ministere han afskedat som har haudilat orätt , som a lär ansvarig 1 händelse den anklagas. Vid hvarje nytt system återfinnes alltid konungen renad från alla fläckar, som hunnit vidlåda det gamla, och verkande i allt det goda som det nya kan medföre. Se der hvad Englands publicister från början förstått med att Konungen cf kan handla orätt. Men, frågar man, är det verkeligen ullbörligt. att vid hvarje handling, hvarje ord från thronen, åberopa Ministeren; och om handlingen eller ulhlirycket äro fördömliga, är det icke d sjelfva verket Konungen iman fördöså laner då man låtsar anklaga hans kan I binett. Vi svara: är det fråga om Hof-förhållanden, så kunde möjligen frågan sätta en Hofman i förlägenhet; men när det gäller constitutionelle theorier, kan tvisten blott argå constitutionella förhållanden, Se här då, hvad dessa förhållanden, enligt vår tanka äska? Konungen väljer sina ministrar, men i ban tvingar dewm ej. När ett Kabinett forimeras , förutsältes ett slags öfal verenskommelse mellan Konungen, som 1erbjuder styrelsen, och personerne som la I egna sig åt dess öfvertasande. Det är elli K: ibinettets sammansättning som KoOo nungen framstår med sin personliga ut lölvertygelse. Om Konungen lyckas tt laltt öfverflytta sitt system på de män, ld hvilkas bistånd han astundar, eller as jom dessa. män förmå Konungen alt följa en viss rigtning till ; den parlamentariska majoriteten, så är ett Kabinett formeradt, och hvarje yttrje I rande 1 ofticiel. väg, emaneradt från an iKouvungen eler Minmistören , utgör Kads I binettets tanke. De konstitutionella eI örhållandena äska från detta ögouvinnande af SEN RNRNE AMI 2A äger SMALL ASU IEA SAFE I SER Dd Efter constitutionella rättsbegreppenr, yttrar sig Konungen blott i det enda fallet då en ministere skall bildas; i praktiken händer det väl att Konungen äfven yttrar sig oflicielt, utonr conseilen, såsom då han besvarar adresser, deputationer m. m. men, om det också vid sådana tillfällen visserligen ej är egentligt att säga det Kohunge n alltid är uttrycket af hvad som blifvit beslutadt i Conseilen, om det till och med är alldeles orimligt att fordra det han ej skulle yttra ett ord, hvaröfver han icke rådfört sig med sina ministrar, så är man dock alltid berättigad att påstå det han antingen felat mot sin öfverenskommelse med Kabinettet eller ock yttrar en tanka, som han vet vara Kabinettets. I båda fallen håller man sig till ministrarne och till dem ensamt. Man säger till dem: Om den tanka Konungen yttrat ej är Eder så har han frånträdt ert system; Ert afsked bör då vara er protest — eller: denna tanka var er egen, den tillhör er, försvaven densamma inför oss. I ett land der en långlig vana gifvit häfd åt constitutionella förhållanden och plägseder, i England, har det på 50 år ej en enda gång inträffat att oppositionen förmått underkasta gr anskningen en Konungens tanka, som eCj tillika varit ministrarnes. Då Pitt ville och gjorde krig, skulle ej Georg den 3:dje hafva kunnat yttra en Öönskan eller en tanka i motsägelse med det system han antagit efter Pitt, utan att denne Minister resignerat. Då efter Pitts död, Gcorg ansåg att han endast genom Fox kunde vinna en behöflig majoritet, öfverensstämde alltid konungens personliga meningar med den nya ministerns. Pitt och fox hade efter hvarandra uppgjort sina vilkor, af ganska olika beskaffenhet, som bvar man vet, och utan tvifvel hade alla kongliga yttranden, under tiden, slätt 1 samband med den enas så väl som med den andras angifna styrelsesystem. Utan denna garanti skulle ingen af dem ett ögonblick ve lat qvarstå vid styret. Pitu grundade, år 1800 sin afsägelse endast och allenast på den stridighet, som vppats mellan honom och konungen i afseende på Irländska frågan, En tid derefter, då Prinsen Regenten, under sin Faders sjukdom utöfvade de Kol. prer ogativerne, glömde han, med; Casticreazgh vid sin sida, att han fordom varit vän af Franska partiet. En konung af Eugland tröstar Sig i det enskilda lifvet, om2ifven af sina favoriter, öfver de uppolfri ingar han i det offentliga får göra åt det rådande Styrelsesyste met. Nen den dag