Äfven Sverige har erfarit verkningarne af fåvoritsystemet. Utan att i detta afseende återgå till de Görtziska tiderna, finna vi närmare exempel härpå uti Gustaf III:s och Hertigens favoriter, Armfelt och Reuterholm, hvilkas inflytande, ehuru af en olika art, båda hade en menlig och förstörande verkan, och gåfvo sjelfva Regenterne till pris åt mängdens hat och bitterhet, genom de orättvisor och prejudicer de utöfvade. Frih. Armfelt har sjelf medgifvit detta på flera ställen i sin tryckta lefnadsbeskrifning och Reuterholm är nogsamt känd sedan Förmyndare-Regeringen. Det är efter en sådan erfarenhet äfven inom oss, som man låter Stockholms tidning år 1831 stiga fram och försvara favoritskapet! Vi vilja icke spilla många ord emot denna uppsatts, hvilken dömmer sig sjelf tillräckligt, då Författaren med den största oskicklighet i verlden ger vinkar om en man som ehurn sjelf oberoende, delar sina lediga stunder med Regenten och hjelper honom bära spirans tyngd. Vi böra likväl fästa uppmärksamheten derpå, att om det är vackert af en person, som af naturen kan ha ett ädelt sinne, att begagna sitt insteg hos: en Monark till förmån för rättvisan och menniskokärleken, så har han likväl alldeles ingen rätt att sträcka detta ädla nit så långt, att han blandar sig i statssaker, som icke angå honom. Och om en sådan man har den ljufva lotten att genom sin tillgifvenhet och sitt enskilda umgänge kunna lindra spirans tynvgd,? så bör han framför allt akta sig att använda de ögonblick, som bärigenom erbjudas honom, att belägra sin Herres öra med recommendationer, eller låta märka sitt inflytande dervigenom, att han i silt kabinett emottager sökande och utlofvar sitt förord till sysslor, hvilkas tillsättande icke hör till hans departement. Det är genom ett sådant handlingssätt han, äfven med en god vilja. slutligen gör sitt favoritskap förhatligt; ty folket i ett fritt samhälle älskar formernas iakttagande, hurudana de än må vara, mer än godtycket; Favoriten blir, ifrån ett föremål för uppmärksamheten, föremål för idenallmänna oviljan, och får vanligen under förändrade förhållanden eller i en kritisk tidpunkt umgälla sin ärelystnad, mången gång hårdare än han