och upplysta: innan de tframläggas Ior monarkens ögon, Den enskilde medborgarens åligganden hos styrelsen måste der pröfvas med mera oväld, både af nyssnämnde skäl och för den ansvarighet som constitutionella Rådgifvare äro eller åtminstone anses iklädda. Men just i sådana samhällen är det lätt begripligt att en favorits inflytande måste vara skadligare än annorstädes, emedan hans nära umgänge med Monarken bildir en genväg åt lycksökaren , som alltid heldre begagnar sig deraf, i samma mån, som han saknar den bepröfvade skicklighet, hvilken känner sig värd att framkomma genom de lagliga formerna. Denna utväxt på constilutionella samhällen visar sin skadlighet i synnerhet i befordringsvägen; ty inför den gäller icke blott skickligheten, utan i bredd med och framför densamma börd, vänskap, slägt-relationer när och fjerran, och slutligen kanske sjelfva nöjet att förbinda sig en supplikant och skaffa sig klienter, förenadt med det ännu större att motverka en medtäfJare om makten. Vi behöfve icke gå långt tillbaka i tiden för att finna exempel för denna sats. Bourhonerne sökte införa favorit-idger och favorit-inflytande under ett constitutionelt regeringssätt. ) Vi känna alla huru det misslyckades, Askmolnen samlade sig öfver deras hufvuden, och den enfalldiga favorit, som de sist uppsatte till åskledare, kunde ej afvärja det hotande ovädret, hvars blixt snart krossade både ledaren och den svaga thron som hans kraft skulle skydda. I England har man deremot exempel af favoriter som ägt liten eller ingen inflytelse på allmänna ärenderna, likasom af Regenter, hvilka uppoffrat sitt personliga tycke för Statens skull. Så var t. ex. Georg III personlig ovän med den berömde Pitt, men hade det oaktadt den sjelfuppoffringen att bibehålla honom vid statsrodret, för hvilken storhet också det allmänna vettet höll honom räkning. Utan att serskildt vilja berömma Georg den HI kunne vi icke undgå nämna vår tanka, att det är just denna uppoffring af små, enskilda böjelser och fördelar för det allmännas skull, som utmärka den stora mannen, och att det är denna egenskap ensam, som skänker en Regent förmågan att omgilfva sig med män af sannt värde och duglighet,