Ulall HAUS HAlDStCCH ue Ull FONB OC vår procession , bestående af 530 till! 60 personer, framskred långsamt emellan en här af kossacker, som med lansarne i händerna, vaktade oss likaså noggrannt som om de fört Tångar till Siberien. Kan Ni förklara mig hvad detta betyder? sade jag till min granne, en hederlig Köpman från Jtamburg, som blifvit sänd till Storfursten för att framlemna en petition, angående contributioner som upptagits i Hamburg, då denna stad ockuperades af Ryssarne. Nej, min Herre, svarade han, jaguppväcktes denna morgon emot kl. 4, genom en polistjensteman, som antydde mig att medfölja till GeneralGuvernören, emedan Storfursten, som nyss ankommit, ville genast se mig? I följd af denna ordre uppsteg jag och begaf mig åstad genom snö och is. Detta nattliga besök är icke sy nnerligt angenämt, men det Synes som om Hans Kejserliga Höghet alltid behagade välja denna besynnerliga timma för de audiencer han gilver. Vi anlände snart till slottet, och vi funno garnisonen redan uppställd på det stora torget, beredd på en mönstring, som skulle äga rum vid dagens gryning. Yid slottsportarne lemnades vi af vår eskort, och jag fick några minuters tillfälle att göra ett hvarf i hopen af Polackar och fremlingar af alla stånd och vilkor. Jag blef sedan placerad emellan en Siciliansk General och en soldat som deserterat. Då vår procession åter var i ordning, gaf ett oredigt sor! tillkänna att Hans Kejserliga Höghet nalkades. En dörr öppnades, flere officerare utkommo derigenom, och, efter några ögonblick syntes Storfursten, Han började sina helsningar med en min af stränghet, som var väl beräknad för att isa genom förfärelse alla dem som icke redan voro det genom kölden, Närmande sig till en Engelsman yttrade han några hårda ord emot friheten i dennes fädernesland, hvarpå Enpgelsmannen svarade: Jag får ha äran underrätta Ers Höghet, att jag innehar en vexel på några tusen p. st, dragen på en 3ankier i Sit Petersburg; jag hade föresatt mig att i Ryssland anvånda denna summa för mina nöjen, men denna inledning är tillv: äcklig för att gUdva mig ett begrepp hvad jag har att vänta; jag tänker nu icke längre sträcka mina forskningar i Norden. — Som ni behagar — sade Hans Höghet, och vände honom tvärt ryggen. Hofnresentationerne blefvo nu nåora I