aaäitan ka let IIta ns 1Ng )SS Lr äpå ide ot. de är 1S—If let nra lipå am ta 1sk dle. fSden it, år itÖr Aist ng nä et nsi ;lve Å I samma mån som de inkräcktade landet, nybyggde de åt sig små fästningar, det vill säga ett lorn midt på en plats, omgifven af tjocka murar. Dit drogo de sig tillbaka hvarje gång Irländarne anföllo dem med någon förenad styrka; och det var härifrån som de, efter häfdatecknares berättelser, utgingo såsom roffoglar, för att för ro skull skjuta på hopen af grannarna. Ett inbördes krig, endast afbrutet af korrta stillestånd , härjade ön och de blodigaste grymheter begingos på båda sidor. Engelsmännen behöllo, som vi nämnt, öfverhanden 1 dessa strider. Em redlertid voro de ännu, vid slutet af Henric område. VIII:s. regering, endast ägare af 23 grefskaper ibland de 32 hvari ön är indelad. Dessa 23 Grefskaper sanaf the Lngförvisade manfattades under namn lish Pale, och stränga lagar dervifrån alla ännu oberocnde infödingar. Hade en sådan händelseyis rakat öfverskrida den utstakade gränsen, så var han fogelfri för den förste Engelsman han mötte, med mindre han sjelf befann sig under en annan Engelsmans beskydd; och äfven 1 sådant fall straffades dråparen endast med en lindrig bot och fängelse. föding hade dödat några bland colonisterna och derefter begaf sig på flykten, måste fem personer al f hans clan eller rote i hans stålle bestiga schavolten, Denna barbariska lag hade blifvit utfärdad af colonisterna sjelfve, som efter hufvndstadens exempel, nast från början hade erhållit ett Pärskap och ett Underhus. Men det poDeremot om en in 3Clitiska oberoendet, som ensamt kan i constituera ett ver rk hot parlament, fem des aldeles det i Dre ablin, emedan det inder den ryktbare Sir Edward Poynings förvaltning hade låtit frånvinna sig en concession, som ställde det un-; der Londonska parlamentets uppsigt och domvärjo. Detta tilldrog sig under Henric VII:s regering. Moderlandet fick härigenom Tallkomhg suveränitet öfver Irland. Dess fört fallningar fingo der helgden af lag, och det Irlä ndska parlamentet förlorade hela sitt inilytantde. Sjelfva Ledamöternas personliga frihet aktades icke af Vic Konungarna. År 1534 lät Lord Stafford kasta Sir John Dunegan och Haplen Charles Price I fängelse, till straff Ceför deras djerfva yttranden. Vid denna tid hade ön heloch hålIen fallit i lngelsmännens våld. Några är förut, under Elisabeth, hade de infödde, svagt understödde al Spaniorerne, försök t sina yitersta krafter, för alt befria sig från det främmande he; Ir 0 : ; 2 de gifvit honom titeln Grefve af Tyrose. Han förklarades för förrädare och rebell genom en serskild lag, som ulfärdades 1493, och hans egendomar confiskerades efter ett långt och häftigt motstånd. Detta var de Irländske Celternes sista motstånd emot England. Emedlertid hade de förste Nybyggarnes efterkommande ingått talvika förbindelser med de förnämsta tntödda familjerna, Afundsjuka öfver de för7 måner som beviljades nya äfventyrare, hvilka ankommo ifrån England SjOrde de gemensam sak med de ölverblifna af den gamla Irlänska stammen; och dessa båda elementer, som hade ett gemensamt band uti katolicismen, bildade genast ett parti emot moderlandet, då England omfattade den Reformerta trosbekännelsen, Egendomarna på ön, som redan en gång öfvergatt från sina ursprungliga herrars ego, voro af ödet bestämda att ännu cn gång komma i andras händer, en dav de nu tillhörde katoliker. Så konliskerades elfva grefskaner på en gång af Jacob I, söm detta ofantliga byte emellan en koloni af Skoöttska Presbyterianer r, hvilka ban lät nedsälta sig i Irland, emellan An12 delade glicanska kyrkan och några af sina fi 2 sunstlingar. Andra lands träckor bleflvo efter hand röfvade, 4 kraft af lagar emot de så kallade Papisterna. Slutli gen blefvo, under Carl I, efter ett uppror af Irländarne, 35, 500 jordgare beröfvade deras hem och 400 bland dessa föremål för förföljelser inför rätta. — Dessa förföljelser blefvo ; slutligen så häftiga, alt katölikerne, begagnande sig af Konungens brydsamma penningeställning, erbödo honom alt under belägringen af Rochelle på deras egen bekost: nad underhåll: 3.000 man fotfolk och hästar, endast med vilkor att de icke qvidare sknlle underkastas de protestantiska Bisko pparnes inquisilion. i Den olycklige fursten förkastade likäl deras avbuds; den beryktade Erkebiskop en Usserii demonstrationer häde öfverhande: nn, och Irländarne måste förblifva ett rof för det Engelska presterskapets godtycke. En besynn erlig ödets lek aldrig nägra Furstar varit mera älskade af Katholi kerna, än Stuartartarne, och aldrig någre hafva tillfogat dem mera ont dt. Irländarne, som i Protestanternes ögon ansågos lika med afgudadyrkare, gjorde sig snart skyldiec till ett ävnn större brott. De (örblefyvo Rovalister midt ibland det 560 gjorde att allmänna affallet, och Carl fann en brigshär ibland samma nation som 1 OK peer 0 TY: CP AT