—ALLL IRLAND. Sedan debatter ne i Engelska parlamentet om Irlands emancipation slutade och ITert. af Wellington åtog sig de vanlottade Katholikernas stora åliggande: emancipationen hos de Brittiska statsmakterna, tyckes det nästan som intresset för detta lands politiska angeligenheter skulle helt och hållet blifvit bortglömdt för de vigtiga tilldragelserna på continenten. De sista händelserna med OConnel och hans folksamlingar har mången endast tillskrifvit missnöjda folk-uppviglare, väl förstående, att, sedan emanceipationen är vunnen, återstår för Irland ingenting mer alt önska. Sådant är dock på långt när icke förhållandet. Vi erinra oss änpa hura en ParlamentsLedamot, Mir Saddlers, vid en debatt i katolikfrågan , yttrade: Irländarn ropar på bröd; och J bjuden honom emancipationen Detta yttrande innefattade in nuce Irlands närvarande belägenhet. Nöden och behofvet äro de drifvande orsakerna till folkrörelserna. Det är icke skiljaktigheten i några religionsdogmer som hälla fyra och en half millioner menniskor i jäsning, utan det är den episcopal a hicrarchiens, de Engelska autoriteternas och laxornas verkligt hårda förtryck, som torde göra delta folk kanske till Englands farligaste fiende. Sådan har ställningen i Irland fovtgått 1 århundraden. Barnen få på mödrarn: as knän lära sig historien om sitt fosterlands olyckor. Den sämsta bonde känner de ställen der hans förfader varit föremål för någon Engelsk äsventyrares misshandlingar, de jordstväckor som blifvit dem beröfvade. Det gamla Irlands häfder hafva blifvit femnade åt lågorna, dess minnesvårdar förstörda och sjelfva dess fordna hemspråk till hälften förloradt; men minnet al det långa förtryck de hdit, det tyranni, som beherrskat dem, står ännu Jika lefvaude för deras inbillning som vid den tiden, då den Brittiska soldaten erhöll en belöning för hvarje Irkindares hufvud. Det är sålunda som sjelfva traditionen , i brist af annat, hos detta folk ger näring at hämdkönslan. Landet, som af ålder styrdes af små oberoende Burstar, blef i 12:te seklet Ull en del underkufvadt genom en invasion af Henric IH, som gjorde sig till envåldsherre öfver en del af kustlandet, der nedsatte en koloni och er