bruket, då den är skyldig att efter forska orsaken hvarföre en nationell utveckling icke befordrats? Låtom oss hoppas att denna utveckling och pånyttfödelse icke är omöjlig; låtom oss hoppas att den ryktbara nationen icke skallhandla trolöst mot sin historia! — Må bon uti sin urgamla tro, uti de ärfda patriarkaliska dygder som der ännu anträffas, uti minnet af det nationella oberoende som hon altid med så mycket mod försvarat och den ovanskliga ära hon vetat med sina små medel förvärfva sig, hemta icke ett fåfängt högmod, eller den barnsliga saknaden öfver en slocknad makt, utan denna visa och starka inre kraft som numera ensam kan utgöra folkens ära och bestånd! a hr a a a ENN