(Slut fr. föreg. N:r) Då vi icke vilja gå Medborgaren i förväg med några vidlyftigare utdrag ur artikeln, anse vi oss emedlertid höra på några utmärkande drag deraf fästa en uppmärksamhet, hvaraf sannolikt ännu aldrig någon utländsk artikel om vårt land varit så väl förtjent, i synnerhet om man afräknar ett eller annat nog starkt loford till förmån för vissa af oppositionens medlemmar. Författaren börjar med en framställning om vår ståndsinrättning. Han drager af Ståndens sammansättning inga lysande slutsatser till förmån för deras sjelfständighet. De långa fem åren mellan Riksdagarna, som göra sinpena ovana vid ärendernas be ehandling; Adelns till en stor del beroeude såsom Embetsoch Tjenstemän; det band som hvilar öfver Presterskapet derigenom att hierarchien finnes concentrerad i Konungens hand, som bortgifver de betydlig aste prestlägenheter; ; Borgerskapets beroende af Konungens envåldsmakt i fråga om allmänna hushållningen , och ändteligen inskränkningen i representationsrätten hos Bonde-Ståndet till de egentliga bönderne äro allt brister, hvilka han med en skarp blick och sakkännedom afhandlat och utvecklat till sina följder. Han öfvergår härifrån till administrationens grundsatser, hvilka han gifver karakteren af en bestämd ovilja för allt hvad som tillhör förbättrings andan. Oppositionens ställning skildrar han ock träffande, då han yttrar att de försök, som dess skenbara kraft alstrat, alltid slutligen gifvit vika för den vanliga eftergifvenheten emot de maktegande. Han genomgår härefter händelserna vid sista Riksdagen ; den blomstrande skildringen af Rikets (financer vid dess öppnande, och de fem millionernas öfverskott ); debatten om liddarhus-ordnvingen, justerings-talen af H. E. af Wetterstedt m. fl ; publicitetsfrågan , debatterne om fylleriförordningen och sedernas tillstånd, propositionen om statsverkets tillstånd och behof, frågan om Kungsskjutsen med den välkända offerceremonien, Riksdagens utdragande, hvaruti han ser en naturlig taktik af Styrelsen; striderna härom; deeharge-betänkandet; oppositionens afhållande från voteringen, och tryckfrihetsfrågan som han anser för den vigtigaste af alla. Här uppehäller han sig serdeles vid händelserna i bondeståndet , dem han betraktar med en förvånad blick, och förgäter icke Hr Rosenqvists uttryck