Aftonbladet – 12 februari 1831, sida 2

RO AE SS SNSVSESTO sk, Bauco kannan, icke mindre än 5 procent af hela varans värde, för h vilken tillverkaren förut betalt sin bevillning till Kronan. Då man i närvarande tid icke lärer kunna antaga tillverkarens behållning på hvarje kanna efter afdrag af spanmålens pris, bränningskostnaden, frakter, magasineringar, försäljningsprovision och bevillning, högre än omkring fyra sk. Banco kannan öfverhufvud, så utgör den föreslagna afgiften icke mindre än 25 procents afdrag på behållningen; således 5 gånger mer än den efter 2 artikeln åsatta allmänna bevillningen; och det på en vara för hvilken en vida drygare bevillning redan en gång är erlagd. Vid sådant förhållande bör man icke neka att Öfverståthållaren är lycklig, att såsom skäl för sitt förslag kunna antaga den grundsats att han anser varans stegrande såsom nyttigt. Vi bestrida icke helt och hållet denna sats, för så vidt den förmodas bidraga till inskränkning i bränvinssupandet, men tro, att om den skall användas på näringsidkarens bekostnad, så hör det åtminstone ske till någon förmån för det allmänna, d. v. s, Staten sjelf, som tack vare våra Riksdagar! väl behöfver allt hvad den kän åtkomma. Åtminstone borde en sådan afgift ingalunda utgå ensamt till några undersökningsmän eller polisbetjenter, och hvad de ifrågaställda bidragen häraf till Sundhetspolisens förbättrande vidkommer, utgör detta ett serskildt capitel, för hvilket det dock bör vara Hufvudstadens egna invånares skyldighet att sörja, utan någon skatt på landtmannen. Vi kunna icke eller obetingadt medgifva Herr Öfver-Ståthållarens sats att den ifrågaställde afgiften står i samma kathegori med tolagsoch hamnpenningar o. dyl. Det skulle föranleda till en serskild undersökning, att söka utröna med hvad rätt dylika afgifter såsom Hr Öfver-Ståthållarem tvckes taga för afgjordt, af Regerinen ensam utan Ständers hörande kunna påbjudas. Hvad tolagen betraffar erinra vi oss bestämdt att Kongl.. Maj:t deröfver hört sina trogna Ständer vid flere Riksdagar. De öfrige åberopade afgifterna, såsom hamnoch bropenningar m m. utgöra, likasom canaloch slussafgifter, en ersättning för anstalter, vidtagne af stadens. invånare eller Styrelse till de trafikerandes egen förmån, och för hvilka. de således erhålla valuta uti en motsvarande beqvämlighet. Denna afgilt åter: skulle, med. ett annat namn, helt sim