SLUPUCH ILLA Ta UG 4ålan re ULL LU IlllUld4d ln na sista önskningar, sin sista bönesuck. Med denna forntida lärdom förenades vidsträckta kunskaper äfven i andra ämnen. Han ägde den närmaste kännedom ej blott om fosterlandet, utan äfven de flesta Europeiska riken, deras språk, häfder och förhållanden, m. m. allt vunnet under utrikes resor och fortsatta studier. Inom riket och bland sina medbröder åtnjöt han det högsta anseende, och icke mindre utomlands, Flere af tidens utmärktaste lärda i Europa stodo med honom i oafbruten birefvexling; och Svenska senatens pelare: Sånggudinnornas ära och beskydd: Den ojemnförlige, förträfflige mannen, sådana voro de namn, hyvarmed han omtalades af de främlingar, som besökte Sverige. På ryktet om hans stora egenskaper utfärdade konungen i Skottland för honom ett friherrebref; hvilket han med konung Johans tillstånd antog , jemte namnet Gyllensparre till skillnad från de öfriga i slägten. Med allt detta förenade han en glödande äregirighet och missnöje med de skrankor Gustaf Wasa satt för adelns makt, kännande hos sig lusten likasom förmågan, alt under tider, sådana som unionens, svinga sig till högsta makt och anseende. — Han bodde på Sundby i Södermanland och var gift med Ebba Brahe, dotter af grefve Per Brahe. Att en sådan man eftersträfvade ära och inflytande, låg lika naturligt i hans lynpe, som begäret efter konungakronan i Carls ställe. Och att Rådet i allmänhet sökte inskränka Carls myndighet för att höja sin egen, var i detta tidehvarf icke underligt: Herr Fryxell yttrar: Hvad som mest uppbragte Carl, var det fasta och beständiga biträde Rådet lemnade konungen i dennes tvister mot hertigen. De sökte väl att för lugnets skull förekomma alla fiendtliga utbrott, men, då det var fråga om inskränkning af furstens privilegier, togo de alltid konungens parti. I synnerhet hade Erik Sparre utmärkt sig. Vid förlikningen i Westerås 1582 hade han sammanskrifvit en bok, kallad Pro rege, lege et grege, hvari han sökte visa huru nödigt för rikets lugn det vore, att furstarne ej egde allt för stora friheter. Konungen tyckte mycket om boken, genomläste densamma straxt tvänne gånger och upphöjde författaven till riksråd. Carl åter fattade från. denna stund ett nästan oförsonligt hat mot Sparren framför de andra herrarna. De voro födda på samma år. Hela devas lefnad blef en ro oo oo MM mnzot2 a td Fa RE SE