VULICLIDOTIAUEC UCILO LURSIUST ul SILL VUU: Vanligtvis plägar man prisa Carl såsom den der brutit Aristokratiens ok; men om vi närmare undersöke hans grymheter, skole vi finna, att han endast leddes af sitt enskilda agg och att hans afsigt att krossa de förnäma, icke heller lyckades. I alla fall äger en regent, lika litet som en annan domare, att halshugga och mörda menniskor för det, som han tror dem åsyfta, så snart han icke kan framdraga ett enda factum till bevis för sin tro. Det förnämsta skälet för Rådets anklagelse och Carls hat till detsamma , var Herrarnas motstånd mot Sigismunds tilltänkta flykt från Polen vid mötet i Rewel. Men hvarken har det varit hederligt eller politiskt af Polens konung att rymma ifrån sitt land och folk, just under ett brinnande krig med Ryssland : den närmaste och naturligaste följden af denna rymning hade varit, att de förbittrade Polackarne förenat sig med Ryssarne, för att bämna sin skymf på det då vanmäktiga Sverige, och sålunda kunde det väl ingalunda anses annorlunda än redligt menadt med Fäderneslandet. af dem, som talade för att förståndet måtte besegra böjelsen. (Vincat effectum ratio! har Rådet låtit sätta under sin skrifvelse till konungarna). Men Carl, som välisjelfva verket gillade Rådets mening ochi framfarande, ansåg det icke för förnedrande att begagna sig af tillfället och anklaga dem för detsamma, då han såg sig hafva fördel deraf. Det egentliga skälet till hans förbittring mot Rådet var dock, enligt vår tanka de ädla herrarnas öfverlägsenhet öfver honom i bildning och värde, och den afund, som en sämre mcenniska alltid känner öfver den bättres företräden. Flere af Carls bref och yttranden innebära en sådan ilska emot dem. Att de också i sjelfva verket, och främst bland dem Erik Sparre, voro stora män, synes af alla deras förhållanden. Vi vilje uv Herr Fryxells bok anföra Erik Sparres karakteristik: Erik Sparre utmärkte sig redan tidigt för kunskaper, skicklighet och mod. Det var han, som ute på Södermalm räddade Erik den fjortondes olycklige son, när denne på Johans befallning skulle dränkas. Vid tjugeåtta års ålder blef Sparren lagman i Westmanland, vid trettiotvå år riksråd och snart vice rikskansler. Han var en lång och mager man med allvarsamt utseende, behagliga umgängesgålvor, ett i högsta grad skarpsinss Do oOPmMP 12 1 0 Oh BB oo a CC Ala