KN nt GE Use UTCLTIUL TULL DAGBLADETS VITTERHET. Entreprenörerne? af Stockholms Dagblad hafva, i deras Gårdags-Nummer, varit nog oartiga alt uppsäga bekantskapen med den corresponderande? Trumpetaren på Svartsjölandet. Det var likväl genom dennes första Episte! som Dagblads-Entreprenörerne fingo tillfälle att cnoncera den uppbyggliga sattsen alt den som vågar skämta öfver en middagsmåltid röjer — att han anser ingenting heligt(!) Vi undra visserligen icke att den grötmyndiga Dagblads-Redactionen ansett några reflexioner öfver en Måltid såsom en himmelskriande blasfemi, och vi lemna gerna Entreprenörerne i 10 med detta gurmandiska afguderi. Men vi kunna icke återkalla vår förundran öfver deras otacksamma uppförande emot den arma Svartsjö-Correspondenten. Man kan omöjligen tro, att Entreprenörerne uppsagt brorskap med honom , blott för hans ringa stånd och vilkor; ty dessa voro ju kända förr än kamratskapet börjades, och trumpetarn, till hvars konst det hör att blåsa alarm, tyckes hafva cen lika så nobel bestämmelse som ett par andelösa Annons-Redactörer. Vi hoppas derföre att de snart ångra sig, återställa sin vänskap med Trumpetaren in statu quo, och börja correspondansen på ny räkning. Ingen har kännt Herrar DagbladsRedactörer såsom Poeter förrän i lördags, då den magra versen mot Aftonbladet blef synlig i slutet af deras blad. Om de någon gång skulle hafva lyckats att privatim utkrysta ett rim för gröten, så borde de likväl undvika att så publikt skämma ut sig genom de missljudande tonerna i ändan af Dagbladet, Emedlertid har man, genom detia låga poetiska flaxande fått erfara betydelsen af de tvenne mystiska gåsvingarna, hvarmed EnAreprenörerne hittills prydt Titeln af sitt blad. Vi kunna likväl icke annat än bära stor respekt för vår fiende, sedan han haft den krigslisten att sålunda förskansa sig bakom hela skräpet af de betalta annonserna, hvarifrån man na